Han är lokaltalangen som slagit sig in i Elfsborgs A-trupp och lyckats med det som tusentals unga runt om i Sjuhärad drömmer om – att bli fotbollsproffs. 17-åringen har stora planer för framtiden och ett specifikt mål i sikte.

– Jag vill bli Elfsborgs dyraste försäljning någonsin, säger Rapp med ett leende.

Han fortsätter sedan:

– Emir Bajrami brukar vara på mig och skoja om att det är jag som ska slå hans transferrekord.

Precis som Rapp är inne på är Bajrami den största försäljningen Elfsborg har gjort. Han lämnade klubben 2010 för nederländska FC Twente och övergången uppges ha landat på 35 miljoner kronor – samma summa som Joseph Okumu gick för till belgiska Gent för två år sedan.

När BT träffar den kvicke vänsteryttern är det på ett ställe där han har spenderat många timmar under sin uppväxt, Högvalla IP i Svenljunga. Solen skiner och ett tjugotal unga fotbollsspelare håller till på konstgräsplanen. En kort stund efter att Rapp klivit in på träningsanläggningen är flera killar framme för att ta selfies med honom. BT:s fotograf får agera kameraman, när killarna en efter en lämnar över telefonen.

– Jag har fått skriva lite fler autografer här i Svenljunga efter att jag blev A-lagsspelare i Elfsborg, men det är bara roligt. Barnen här kanske kan få inspiration när de vet att det finns en spelare härifrån som faktiskt blivit proffs, även fast jag har en lång väg kvar till dit jag vill komma. Det hade varit kul om någon mer härifrån lyckades.

Känner du att många i Svenljunga har stora förhoppningar på dig?

– Ja men lite så är det och jag får lite sms då och då från olika personer, som tycker att det är roligt att det går bra och hoppas på mig, men jag försöker att inte tänka på det för mycket och bara köra mitt race.

Även om det inte var på konstgräsplanen Rapp höll till på mest, utan på de små gräsplanerna ett stenkast bort, märks det att han känner sig hemma med omgivningen.

– Jag har gjort många matcher här och haft fina minnen tillsammans med kompisar. På den tiden sprang jag mest runt och dribblade, jag var inte så mycket för att passa bollen haha.

Han sitter framåtlutad vid ett träbord precis intill den röda lilla klubbstugan. Nu för tiden är det nästan bara fotboll som gäller för talangen, och så har det varit under en längre tid. Och han har en person att tacka för att han ens började att spela.

– Min pappa tvingade mig till första träningen, jag ville inte ens gå dit. Men efter det var jag fast och har varit inställd på att satsa på fotbollen.

Rapp lämnade Svenljunga redan som tolvåring för Elfsborg, och klubben har inte längre något herrlag i seriespel. Men han utesluter inte att det kan bli spel för moderklubben i framtiden.

– Det kanske får bli efter jag är 40, säger han skrattande.

De senaste åren i Rapps karriär har gått spikrakt uppåt, men han berättar att det inte riktigt såg ut så när han först kom till den gulsvarta föreningen.

– Det var tufft att byta lag i början när man skulle lämna alla kompisar och komma till en ny stad, samtidigt som jag var rätt ung då. Jag presterade inte som jag hade gjort i Svenljunga och fick spela en del i andralaget först, men jag växte in i det till slut.

När insåg du att du var riktigt bra?

– Efter två år i Elfsborg, när jag var 14, började jag känna att jag kanske är bäst i laget. Det var efter Eskilscupen minns jag, då släppte allt och det var bara att fortsätta köra.

Och det är precis det han har gjort – fortsatt köra. Målproduktion har blivit bättre och bättre, och under fjolåret dundrade han in mål i P17-allsvenskan och ligacupen (31 mål på 33 matcher). Han lyser upp när BT kommer in på den säsongen och det starka spel, som sedan ledde till ett A-kontrakt.

– Det var min bästa säsong i Elfsborg hittills. Det gick lite sådär för mig på Gothia Cup men för övrigt var det en riktigt fin säsong.

Trodde du under förra året att det skulle komma ett kontraktsförslag på bordet?

– Nej faktiskt inte. Elfsborg brukar vilja att man ska gå igenom de olika ungdomslagen först, men jag fick vara med och provträna lite och det gick bra. Jimmy (Thelin) kanske kände att jag behövdes i truppen eftersom Jacob (Ondrejka) skulle lämna.

I blåsten på Högvalla IP blickar Rapp ut över konstgräsplanen när han berättar om dagen då han fick beskedet och skrev på kontraktet, som sträcker sig över 2025.

– Oj, då var jag glad. Det var verkligen en lättnad och det var svårt att ta in att nu är jag verkligen proffs på riktigt. Det jag har strävat efter hela tiden sedan jag började spela fotboll här i Svenljunga.

Trots begränsad speltid under första halvåret som elitfotbollsspelare ser han väldigt positivt på tiden och är taggad på vad framtiden har att erbjuda. Men det är inte bara ett privilegium att vara 17 år och spela i Elfsborgs A-lag.

– Jag får alltid bära materialet och städa bussen efter bortaresor. Det är alltid den yngsta som får göra det så det lär väl bli ett tag till.

Det har bara blivit tre inhopp i allsvenskan, men han utstrålar självförtroende och vilja ändå. Spelare som Jesper Karlsson, Rasmus Alm och Jacob Ondrejka, som tidigare spelat på Rapps position, har lämnat för utlandet och med Jeppe Okkels exceptionella form kanske ytterligare en är på väg att ta det steget.

Rapp hoppas och tror att hans tid i Elfsborg kommer att komma och han vill gärna göra en resa likt de tidigare elfsborgarna.

– Det är det enda jag vill egentligen – att ta mig utomlands.

Vad krävs av dig?

– Att ta en ordinarie plats i startelvan och försöka snitta ungefär ett mål per match. Det kommer att krävas mycket hårt arbete och mycket lärande, men det är vad jag hoppas på, säger han, och det går verkligen att se på hans blick att han tror stenhårt på sig själv.

Vilken liga hade varit ett bra första steg?

– Nederländerna tror jag skulle passa mig. Det brukar vara ett bra steg, men ska jag slå transferrekord får jag kanske gå till någon lite större liga direkt, avslutar han med ett stort leende.