Lenjessons karriär inom trampolin, en sport hon valde efter att ha sysslat med traditionell gymnastik och cheerleading, är en framgångssaga – men med ett mörkt kapitel som höll på att kosta henne den satsning hon är mitt i.

– Det var på junior-SM i Lidköping 2019, när jag värmde upp. Jag kom fel, flög av och landade på ett stengolv. Jag tuppade av och två ben i armen bröts. Det var ändå tur, för jag var på väg att landa på nacken, säger hon.

Ambulansen körde henne till sjukhuset hemma i Borås, och efter operation var inrådan från expertisen tydlig.

– Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna hoppa igen.

Så blev det inte – och drygt tre år senare hoppar 17-åringen mer och bättre än någonsin. I januari blev hon uppflyttad i seniorlandslaget och midsommarhelgen tillbringas i portugisiska Coimbra, ungefär tolv mil söder om Porto. Där ska Lenjesson begå världscupdebut.

– Jag blev chockad när jag blev uttagen i seniorlandslaget vid årsskiftet. Jag fick ett mejl och trodde att jag skulle vara med i det nystartade U21-landslaget, men så stod jag med i seniorlandslaget istället. Mamma blev nog ännu mer chockad – och väldigt glad.

BT träffar henne i Gymnastikens hus i Borås, dit hon bara har två minuters promenad från hemmet. Sommarlovet har precis startat och hon har en landslagströja med ”Sweden” tryckt på ryggen.

Du är fyra-fem meter upp i luften i dina hopp och har tidigare brutit armen på två ställen. Är du aldrig rädd när du hoppar?

– Jag gillar när det är lite läskigt...

Utöver den givna nivåskillnaden på ett A-landslag och ett U21-dito berättar Lenjesson att den ekonomiska aspekten är stor.

– U21 skapades för att de som inte gick direkt från junior- till A-landslag skulle sluta, men de måste betala mer själva. I A-landslaget får vi kostnaderna betalda: resor, läger, tävlingar, mat, pcr-test.

Den sortens tester har som bekant blivit vardag – men vad som inte återgått till det normala efter några år med coronapandemin är antalet gymnaster i Saga Lenjessons träningsgrupp i Borås Gymnastiksällskap. Utöver henne är det bara ett år yngre Måns Skoglund som håller på.

– Innan coviduppehållet var vi ett ganska stort gäng på typ tio personer, men corona förstörde mycket. Nu är det jag och Måns kvar.

Skoglund tillhör juniorlandslaget och är likt Lenjesson en stor talang. Förra säsongen vann han svenska cupen (klass två) och i år har det blivit såväl JSM-guld (synkroniserad klass) och silver (individuellt) samt en tredjeplats mot internationellt motstånd i Aere Cup i italienska Rimini.

– Vi peppar varandra, och framförallt är det kul att att få sällskap på resor. Det är mycket roligare att ta tåget till Stockholm om man är två än att göra det ensam, konstaterar Saga.

I världscupdebuten i Portugal har hon sällskap av andra vänner – de i landslaget.

– Det ska bli roligt att få debutera. Jag känner mig egentligen för första gången säker på min serie, så det ska jag inte behöva stressa upp mig för. Jag hoppas kunna köra igenom mina serier och kanske sätta personligt rekord i poäng.