Jag såg den där VM-matchen i Elfsborgsstugan på Ekås ihop med Elfsborgs juniorer. Och minns hur alla var fullständigt lyriska över vad Maradona kunde uträtta efter ett par tunga år.

Jag minns också hur bilden raserades bara några dagar senare. När det avslöjades att den sensationella comebacken var byggd på dopningsmedel.

Det var ju så han var, fotbollskungen. Fullständigt makalös på planen – förföljd av skandaler vid sidan.

Personligen hade jag ingen idol under min uppväxt. Men den som var närmast idolstatus var just Maradona. Hans bollbehandling, speluppfattning, tempoväxlingar och riktningsförändringar slår allt annat jag sett på en fotbollsplan.

Pelé kan jag inte bedöma. Cristiano Ronaldo och Leo Messi är fantastiska. Men ingen av dem är på Maradonanivå.

Bara det att han mer eller mindre på egen hand tog i övrigt profilfattiga och ifrågasatta argentinska landslag till två raka VM-finaler. Först till guld 1986, sedan till silver 1990. Maradona gjorde även ett tidigare mediokert Napoli till en europeisk storklubb.

Det som gjorde att argentinaren inte fick idolstatus för mig var nog alla skandaler vid sidan. Som dopningen, drogerna och när han sköt med luftgevär mot journalister.

På planen blev det mesta han sparkade på till guld. Det trots att han på många sätt kom fram i fel tid. Maradona var ju som bäst under en period där spelarnas fysik hade utvecklats, men inte domarnas bedömningsnivå.

Taktiska varningar existerade inte. Och det krävdes närmast mordförsök för att få ett rött kort. Råbarkade försvarare kunde således ganska riskfritt sparka ner Maradona.

Tänk om han hade fått spela med dagens bedömningsnivå – då hade han varit ännu mer dominant. Då hade vi fått se fler mål som det mot England i VM 1986.

Och nej, jag tänker inte på Guds hand, utan på det otroliga solomålet fyra minuter senare.

Maradona var verkligen de otroliga sakernas spelare. Jag minns hur Glenn Strömberg en gång berättade att han inför en match på San Paolo-stadion såg superstjärnan roa sig med en liten lek.

Ett antal meter upp ovanför marken fanns en horisontell balk. Med vänster yttersida sköt Maradona bollen så den gick i en båge över balken. När bollen kom ner mötte han den på volley med en ny vänster yttersida så att den tog en ny båge över balken. Och så höll han på.

Strömberg gjorde inget försök att kopiera leken.

Och någon kopia av Maradona har inte heller skådats. Däremot har en stor mängd spelare fått smeknamn till hans minne. Rumäniens storstjärna på 1990-talet, Georghe Hagi, kallades Karpaternas Maradona. Saudi-Arabiens Saeed Al-Owairan var såväl Arabiens som Öknens Maradona och Österrikes Andreas Herzog kallades Alpernas Maradona.

Även en Elfsborgsbekant trio har kopplats till den oefterhärmlige argentinaren. Under VM 1994 skall en amerikansk tv-kommentator ha kallat Klas Ingesson för ”The Maradona of the Baltic" – något som sedan felaktigt översattes till Baltikums Maradona.

Anders Svensson kallades ibland Guldhedens Maradona. Och fortfarande drygt 25 år efter Maradonas storhetstid har Elfsborg en toppforward som är känd som Per Frickadona.