Med en ändrad inställning kan Guliganerna skriva in sig i historieböckerna som första supporterklubb som satte stopp för pyroteknik och rensade ut de kriminella i de egna leden. Huliganerna som bränner bengaler är inte intresserade av fotbollen, medlemskapet i Guliganerna är bara täckmantel för helt andra intressen. Att det är gulliganer som eldar råder ingen tvekan om. För att åka med supporterbussarna krävs medlemskap, det är samma människor som kliver av bussarna.

Så fort bengalerna tänds är det en belastning för IF Elfsborg och den största delen av publiken. Förra säsongen kostade det SM-guldet och i år lär det inte bli billigt heller. Uefa har ännu inte meddelat straff för bengalerna i matcherna mot AZ Alkmaar och Roma.

Jag tillhör kategorin ”gnälliga gubbar”, men jag är född med gulsvart halsduk runt halsen, och den sitter kvar än. Många härliga minnen rullar upp när jag tänker på Elfsborg, speciellt guldåret 1961. Publikrekord en sommardag på Ryavallen, 22 600 åskådare (över hälften på ståplats) såg Elfsborg besegra Norrköping med 3-0. Senare i augusti den oförglömliga 5-5-matchen mellan Elfsborg och Göteborg inför 52 000 åskådare på Nya Ullevi.

Ett annat härligt minne är Anders Svenssons avskedsmatch i juni år 2001 innan han drog till England. Ett fullsatt Ryavallen såg Anders klippa till från halva planen när han gjorde segermålet 3-2 mot IFK Göteborg. Det var stående ovationer för Svensson som sedan blev Sveriges meste landslagsman.

Och jag såg inte en enda bengal på någon av matcherna. Det går att uppleva entusiasmen utan pyroteknik.

Sten-Åke Strid