Ordningsvakt: Vi vill ingripa mot supportrar – men är bakbundna
Jag jobbar som ordningsvakt på diverse offentliga tillställningar på många olika platser och har så gjort i mängder av år. När det handlar om fotbollssupportrar i grupp, så anser våra förmän (Polismyndigheten) att proportionalitetsprincipen bör gälla. Det vill säga att vara restriktiva med ett ingripande på ståplatsläktare gentemot supportrar i grupp, som dessutom har taggat igång sig själva i ett slags omedvetet kollektivt beteende: man gör saker i grupp som man aldrig hade gjort ensam, man bryter mot alla normer.
Människor i stora grupper, såsom supportergrupper, blir impulsiva, tänker inte rationellt, upplever minskat individuellt ansvar och sunt förnuft får stå åt sidan – och handlingarna man utför hade inte utförts på andra platser, i andra sammanhang, om man inte befunnit sig i just denna grupp.
”Jag har upplevt flera gånger, oftast utanför arenan, att dessa supportar inte alls är speciellt tuffa när hårt möter hårt.”
Konsekvenserna av ett sådant ingripande riskerar att bli större och allvarligare än själva bränningarna i sig. Därav den passiva inställningen.
Personligen är jag av en helt annan åsikt. Hade myndigheten, tillsammans med oss ordningsvakter som är ansvariga för säkerheten på arenan, statuerat ett exempel eller två, och helt enkelt gått in och ingripit, hade vi med all säkerhet sluppit olagliga bomber och bränningar inom en snar framtid.
Jag har upplevt flera gånger, oftast utanför arenan, att dessa supportar inte alls är speciellt tuffa när hårt möter hårt, utan tvärtom kastar in handduken och gör som de blir tillsagda. Avslutningsvis – tro mig, vi vill agera, men är bakbundna av Polismyndigheten som väljer den passiva strategin.
Ordningsvakt med mängder av erfarenhet
