Karl XII var en äkta hjältekonung
I år är det 300 år sedan som Sveriges konung Karl XII stupade efter 18 år av försvarskrig. Bland mittenfårans politiker och media talar man dock inte högt om detta viktiga 300-årsjubileum. Varför detta ointresse? Ett sådant ointresse leder ju bara till att högerextremister och vänstervridna akademiker får ensamrätten till att tolka Sveriges historia.
Vårt lands historia är något vi alla svenskar kan vara stolta över. För det är vår egen historia. Och Karl XII är en gestalt i vår historia vi kan vara extra stolta över. För som konung blir han även den samlande symbolen för vårt land och alla de svenskar som dog under Stora nordiska kriget.
Att av plikt eller kärlek ge sitt liv för sitt land är idag en abstrakt idé för många av oss. Men man måste försöka förstå att tiotusentals svenskar, rika som fattiga, gav sitt liv för Sverige i detta blodiga försvarskrig mot Ryssland, Polen och Danmark. Totalt dog omkring 200.000 svenskar.
För våra förmödrar och förfäder måste detta ha varit en hård prövning på flera sätt, i synnerhet när så många av deras nära och kära dog. Jag kan ju själv tänkta tillbaka på tsunamikatastrofen för 14 år sedan, då över 500 svenskar dog och de känslor envar hade efter det.
För Sveriges försvar, frihet och ära var det Karl XII och våra förfäder som stred, blödde och föll på slagfälten. Våra förmödrar var det däremot som höll Sverige vid liv genom att ensamma ta ansvar för både familjen och gården, en ofta förbisedd situation i historieskrivningen.
Härav kan jag personligen inte annat än att betrakta Karl XII som en äkta svensk hjältekonung. Och för mig är våra förmödrar och förfäder en samling äkta svenska hjältinnor och hjältar, inga fiktiva som Pippi Långstrump och Bamse. Så till Karl XII och våra förmödrar och förfäder säger jag: Tack för era uppoffringar, jag är stolt över er.
CJ
