Olika bud om betyg i uppförande
Man tänker sig sålunda att elevernas sociala mognad, vilja att ta ansvar och förmåga att samarbeta skall bedömas i fyra steg och för varje kategori anges i betyget som föredömlig, god, tillfredsställande eller i behov av ”utveckling”. Varje skola skall skapa sina egna måttstockar.
I DDR hade man ett liknande system och att det skall återinföras hälsas med tillfredsställelse av näringslivet. Man menar sig få hjälp med att fördela lärlingsplatser. Ur arbetsgivarsynvinkel anses ”uppförande- och ordnings”-betygen ge en fullständigare bild av en elev än vad enbart ämnesbetygen gör.
Från lärarhåll framhåller man det merarbete systemet medför, medan huvudorganisationen för delstatens föräldraföreningar har klagat hos författningsdomstolen i Greifswald och hänvisat till att barn från socialt svaga familjer kan drabbas negativt. ”Skolan kan inte utjämna det hemmet försummar.”
Utbildningsministeriet i Mecklenburg-Vorpommern ser dock optimistiskt på reformen. Den stärker skolans roll som uppfostrare och är ett pedagogiskt instrument, som bland annat ökar respekten för lärarna. Så ser också förbundsrepublikens utbildningsminister Annette Schavan saken. Och hon framhåller dessutom att fler ”betygspunkter” ger varje elev, kanske inte minst den svagare, en möjlighet, att höja värdet på sitt betyg.
I Nordrhein-Westfalen finns ett liknande systemet som det som skisserats här ovan. Det har sex bedömningsgrunder och har inte visat sig framgångsrikt och skall nu arbetas om. Ett grundskott mot modellen i Mecklenburg-Vorpommern, där varje skola tänkes skapa sina egna måttstockar för bedömningen, skjuter pedagogikprofessorn Klaus Klemm i Duisburg av.
Han menar att bedömningskriterierna måste vara enhetliga och detta kräver att lärarna fortbildas.
I Bayern, som når högst av de tyska delstaterna i PISA-utvärderingarna, har man ett enkelt system, där eleven får ett skriftligt, individuellt utformat omdöme, som tänkes leda till att eleven kan se sina fördelar även om hans ämnesbetyg inte är optimala och på så sätt sporras till ökad studieflit.
Per-Ove Ohlson,
lektor