Annons

Aya Kanbars andra diktsamling är minst lika bra som succédebuten

”Aftongata” är en stark uppföljare till Aya Kanbars debut ”Hyperverklighet” från 2021, tycker recensenten Thomas Kjellgren som fascineras av poetens vilda och personliga bildspråk.
Recension • Publicerad 21 oktober 2023
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Lyrik

Aftongata

Författare: Aya Kanbar

Förlag: Nirstedt /Litteratur

”Aftongata” är Aya Kanbars andra diktsamling efter den hyllade debuten ”Hyperverklighet”.
”Aftongata” är Aya Kanbars andra diktsamling efter den hyllade debuten ”Hyperverklighet”.Foto: Severus Tenenbaum

När Aya Kanbar 2021 debuterade med diktsamlingen ”Hyperverklighet” framträdde en samtidigt mycket ung och sällsynt mogen poet. Formsäker och egensinnig och med häftiga och explosiva ordföljder.

Uppföljaren, den nya poesisamlingen ”Aftongata” är minst lika bra! Fortfarande detta vilda, självsäkra, vackra och personliga bildspråk. Dessutom har hennes gränslösheter, hennes ibland romantiserande och dramatiserande ton, oftast en inbyggd behärskning som håller kvar orden och gör dem både närvarande och giltiga. De gemena bokstäverna och &-tecknet har också sin självklara auktoritet.

Annons

Man kan naturligtvis läsa hela boken som ett uppbrott från ungdomen och tonåren men kompositionen är mer komplex än så. Hon använder sig av en protagonist och en antagonist som byter roller och skapar ändlösa möjligheter till förvandling. Som övergångar mellan avstånd och total närvaro, kärleken i livet och förlusterna: ”Ikväll vill jag / att du ska berätta för mig/ vem jag är / & vem jag kommer att bli”.

”Man kan naturligtvis läsa hela boken som ett uppbrott från ungdomen och tonåren men kompositionen är mer komplex än så.”

Här finns även den närvarande ärkeängeln Azrael som spelar en avgörande roll i alla kärlekens och livets förvandlingsnummer: ”jag väljer azrael som ärkeängel / & ber hennes tunga / stryka mitt darrande skinn…”

I slutdikterna är det som om bildspråket planar ut och förvandlingarna har skapat en ny förutsättning. Någonting avslutas samtidigt som något annat blir till. Avklarnat konstaterar Kanbar: ”nu tar min liknelser slut...” Men ingenting tyder på att språket upphört – det befinner sig bara i tillfällig vila inför alla nya och spännande ordäventyr.

”Aftongata” av Aya Kanbar
”Aftongata” av Aya Kanbar
Thomas KjellgrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons