En återvinnande idé

Tala om återvinning. Marie Andersson har sett bortom kaffekoppen. I entrén på Borås Museum visar hon en gladröd jacka av kaffepåsar. Returmarknadens Prada? Och väskor, snygga och hållbara:

– Jag fodrar dem med flanell. De håller att bära i.

Stommen är oftast luffarslöjd. En enkel tråd böjd till en silhuett, till stativ, virade till ljusstakar. Eller kombinerade med pärlor och sammetsband till prinsesskronor.

Marie Andersson gick floristutbildning för sju år sedan. Där fick hon pröva luffarslöjd:

– Sedan var jag fast. Det går att göra så mycket med metalltråd, allting. Jag har till och med virkat och stickat i det.

Men när hennes kreativa mor visade henne på en stor väska som någon sytt av kaffepåsar, var det klippt.

Marie Andersson har gjort något hundratal väskor av påsar: och inte vilka kaffepåsar som helst. Hon använder finska påsar, chokladkaffepåsar, storförpackningar som bara finns i storkök.

Hon har virkat kaffepåsar. Flätat dem i näverslöjdsteknik (det går åt tre påsar till var och en av de tolv remsorna i en liten korg). Gjort rosor av dem.

Någon brist på material lär hon inte få:

– Alla jag känner brukar ge mig påsar.

Har hon behov av att gå vidare till andra material?

– Jag har försökt jobba med påsarna till katt- och hundmat. Men den lukten hänger i för mycket.