Omtalade designerns runda former inspirerar – ser dem som en revolt

Torsdagen i Borås är svettig. På den klarblåa himlen skiner solen och steker bilen som kör österut. Vägarna tar oss till Malmbäck, cirka 20 kilometer utanför Nässjö. Här finner man orten som beskrivs som stället med ”gamla traditioner inom möbel- och träbranschen”.

Vi möts utanför Bröderna Wigells stolfabrik. Redan vid parkeringen doftar det av sågspån.

– Förlåt att vi blev sena. Det blev knasigt i morse, säger Gustaf Westman.

BT ska följa med den omtalade designern på ett besök hos en av tillverkarna för miljonföretaget Gustaf Westman Objects. 29-åringen från Dalsjöfors är en av flera formgivare som Wigells samarbetar med.

Inne tjuter maskinerna. Det sågas och borras av män i alla åldrar. Uppradade i lokalen står stolar i diverse former och färger.

– Det finns gott om sittplatser i alla fall, skämtar ekonomichefen Simon Lidåker som leder rundvandringen.

Det som en gång varit en enkel skiss i Westmans block lackeras nu i blå pastellfärg på Wigells. Verken pryder tusentals hem världen över.

– Det är svårt att beskriva känslan av att se det skapas på plats. Främst blir jag imponerad av att vi lyckats få ihop den här typen av organisation, säger Gustaf Westman.

Han vandrar nyfiket runt i lokalen. En prototyp från deras senaste släpp, ”chunky wood bowl”, står bland plankresterna. Betsen blev inte så bra på denna, berättar Westman, så de fick tänka om.

– Det blir mycket fram och tillbaka mellan mig och fabrikerna. Att hitta rätt fabrik betyder allt. Det hade inte gått annars.

Innan årsskiftet stod han på scen och tog emot priset för ”Årets konst 2022”, som en del av Nöjesguidens årliga utdelning av Stockholmspriset. I ett avskilt rum får han tid att reflektera – vad är dessa produkter enligt Gustaf själv?

– Det är möbler. Jag skulle inte kalla det för konstverk.

Samtidigt prisas du för din konst. Hur känns den utmärkelsen?

Han skrattar till.

– Ja, det är kul. Det var vågat av dem.

Varför vågat?

– För att det är en kommersiell produkt. Jag tror absolut man kan ha åsikter om att konst inte ska vara kommersiell på det sättet.

Han kivas med sig själv. Å ena sidan anser han att produkterna inte är konstverk, å andra sidan menar han att allt skapande är konst.

– Det är någonstans mittemellan. Konst ska ha ett djupare syfte, tycker jag. Sen är jag inte så pretentiös heller. Men Jonas Bohlin (svensk inredningsarkitekt och formgivare) skulle säkert vara snabbare på att säga att hans saker är konst.

Designern har själv funderat över sin roll som kulturutövare. Han säger sig veta sin plats och menar att alla parter uppfyller en viktig funktion i verksamheten.

Vissa hade kunnat anse att det inte är dina verk, då det inte är dina händer som skapat dem. Finns det någon sanning i det?

– Nej det tycker jag inte.

Ekonomichefen inflikar.

– Ja, annars hade det varit himla jobbigt att vara arkitekt.

Det fnissas i rummet.

Det är skillnad på formgivare och möbelsnickare, tycker Gustaf.

– Det är inte jag, och har aldrig utgett mig att vara heller.

Rundvandringen fortsätter. De anställda är upptagna, men kollar upp när de ser ett främmande gäng vandra i verkstaden. Det finns ingen tid att pausa produktionen, berättar ekonomichefen. Det har precis lagts en beställning på 14 bord.

– En vara tar cirka 14 dagar att producera och drygt fem arbetare, berättar Simon Lidåker.

Sedan dunderdebuten 2020 har varje år känts som Gustaf Westmans bästa, när han gång på gång överträffat sina tidigare framgångar. 2021 uppmärksammades han av Elle som ”Årets Blickfång”. Samma år hyllades han av Vogue. En kanadensisk dagstidning beskrev succén som ”Gustaf Westman-effekten”.

Och visst är det så. Den stilrena och förutsägbara skandinaviska designen har fått konkurrens. Nu gör färgbomber och snirkliga former entré. Där står Gustaf Westman vid frontlinjen.

Ser du dig själv som trendsättare?

– Ja. Men inte medvetet. Eller, vem vet? Jag kanske är passé.

Det är inget som sällskapet håller med om. Med sig har han kollegan Noah Thompson, 23 år från Stockholm, som är generös med anekdoterna.

– Gustaf skiljer sig en del från det han presenterar i sina möbler. Möblerna är väldigt statiska och bastanta, medan Gustaf är mer sporadisk och tankspridd.

Under samtalets gång upptäcks en allt spralligare sida av Westman, något som inte förmedlas på sociala medier, där han är mer anonym.

Är det ett val att vara det?

– Absolut. Jag vill att möblerna står i centrum, inte jag. Det finns en viss kontroll med att inte synas.

– Ibland blir folk förvånade över att jag är snäll, säger han och skrattar.

Kollegan instämmer.

Hur är Gustaf som chef?

De vänder blickarna mot varandra och flinar.

– Vi pratade om det i morse, börjar Gustaf. Jag är verkligen ingen ledare. Alla som jobbar på mitt företag arbetar fritt. Vi är som ett gäng kompisar som jobbar ihop. Det har aldrig varit någon som sagt upp sig, så jag antar att de håller med.

Men om han skulle anställa sig själv är tveksamt.

– Det passade inte mig att vara anställd. Jag var för slapp. Helst klockade jag ut så tidigt som möjligt för dagen.

Tur att han bär ett rejält cv.

Designern har lämnat sitt avtryck på flera marknader, med samarbeten hos klädföretaget Gina Tricot, mobiloperatören Halebop samt grannbolaget Boråstapeter. Den uppmärksamma noterar en viss förkärlek till de lokala firmorna.

– Jag tjatar ständigt om alla Boråsföretag med mina kompisar. De har nästan börjat tröttna, säger han skämtsamt. Jag bär en viss stolthet i det.

På vilket sätt har kopplingen till Sjuhärad genomsyrat din karriär?

– Det är ett privilegium att ha varit uppväxt i en stad full av entreprenörskap. Möjligheten att se att det krävs bara en person för att starta ett företag, som Gina Tricot, väcker tankar hos en. Det ger bevis på att man kan göra det själv.

Han berättar om ännu ett lokalt samarbete, denna gång med strumpföretaget Cansocks i Dalsjöfors.

– Det uppstod från att vi kikade på vilka företag som fanns i området. Både jag och två anställda kommer från Dalsjöfors, så vi tyckte det var en cool grej att samarbeta med företaget som låg en gata bort.

Och än är han inte mätt på Sjuhärad.

– Det kommer komma fler lokala projekt senare i höst. Mer kan jag inte säga.

Årets första halva går mot sitt slut, och Westman har precis gjort entré i krögarlivet. Under maj öppnade den uppskattade Stockholmskrogen Trädgården sin nya restaurang- och vinbar – Vingården, designad av Gustaf själv. Bilderna gör det solklart – här har Gustaf stått och härjat.

– Det var absolut vårt största projekt rent storleksmässigt. Jag behövde tänka annorlunda än vad jag gjort tidigare. Hur designar man för en restaurangmiljö? Hur kommer folk röra sig? Hur många kommer sitta och stå upp? Det var väldigt komplext.

Vad är då näst för Westman? I juni tar han över Köpenhamn med ett nytt pop up-projekt. Därefter vill han vidare till nya breddgrader. Se företaget expandera över Europa, över världen.

– Men först måste jag till Dalsjöfors och hämta fler strumpor.