Anela Murguz: Är bengalerna verkligen värda besväret?
570 000 kronor. Så mycket tvingas IF Elfsborg böta för pyroteknik på läktaren under matchen mot Roma. Det beskedet kom under torsdagen. Fortsätter det förekomma pyroteknik på hemmaläktaren på Uefa-matcher de kommande två åren kan det europeiska fotbollsförbundet Uefa beordra stängning av Elfsborgsläktaren. Det om något skulle döda stämningen på fotbollsläktaren – betydligt mer än om folk bara slutade bränna bengaler under fotbollsmatcher.
Men av någon anledning framstår bengalerna som närmast nödvändiga för att en fotbollsmatch ska kännas lite livlig. Tidigare i höstas tog exempelvis mediepersonligheten Calle Schulman bengalerna i försvar i en debattartikel i Aftonbladet (5/10) när han beskrev dem som magiska för den unika svenska läktarkulturen.
Så kan det säkert uppfattas. Men inte av alla och inte alltid. Det tydligaste exemplet är Elfsborgs guldstrid i Malmö förra året, där situationen spårade ur fullständigt, matchen blev kraftigt försenad och ditresta supportrar kände sig otrygga. Det hela visade att gränsen mellan den stämningshöjande effekten som bengaler påstås ha och rent sabotage är skör.
”Ska polisen låta bli att agera under pågående våldsamheter på andra platser än en fotbollsarena, för att den som stökar riskerar att brusa upp?”
Självklart är det ytterst Elfsborgs och Guliganernas ansvar att motverka situationen på läktaren, som blivit stökigare på senare år. Men det tål att upprepas att även polisen har en hel del att jobba på. Som ledarsidan konstaterade i fjol lämnade polisens passiva agerande under de våldsamma scenerna i Malmö en bitter eftersmak. Polisen såg ut att närmast stå och titta på medan Elfsborgssupportrar eldade på säkerhetsnätet. Det är en medveten strategi. Man vill inte eskalera situationen till det värre genom att punktmarkera. Och som också var fallet under guldmatchen i Malmö så blev huliganerna allt våldsammare för varje gång som ordningsmakten försökte ingripa.
Men det råder delade meningar om metoden. Vissa skulle säga att det är bättre att lagföra eventuella olagligheter i efterhand, genom bland annat kamerabevakning och annat filmmaterial. Men nog sänder den passiva strategin en rad märkliga signaler. En fråga är exempelvis i vilka andra typer av otrygga sammanhang som man resonerar likadant? Ska polisen låta bli att agera under pågående våldsamheter på andra platser än en fotbollsarena, för att den som stökar riskerar att brusa upp? Det faller på sin egen orimlighet.
Torsdagens besked om den saftiga boten gäller inte allsvenskan. Men det borde fungera som en väckarklocka även i det sammanhanget. Bengaler i folkmassor är inte bara olagligt, utan också dyrt för den klubb man hejar på.
