Kajsa Kettil: Att stöpa om Sis är nödvändigt – men bara om vården blir bättre
Uttrycket innebär kortfattat att en ung person är beredd att mörda och som straff sitta fyra år i sluten ungdomsvård. Belöningen är hög status och medlemskap i ett kriminellt gäng.
Den M-ledda regeringen har tagit flera steg för att försvåra tillvaron för gängkriminella. Bland åtgärderna finns planer på särskilda ungdomsfängelser för 15-17-åringar som begår grova brott. Från och med sommaren 2026 ska de inte längre avtjäna sina straff på samma ställe som yngre barn och ungdomar som kan ha placerats på dagens Sis-hem av helt andra anledningar.
Det är en rimlig förändring, och på måndagen kom ytterligare ett steg i samma riktning: Regeringen vill lägga ner myndigheten Statens institutionsstyrelse, Sis, som driver den slutna ungdomsvården. Anledningen är att den så kallade vården helt enkelt har misslyckats. Det har länge larmats om att unga personer – för det mesta placerade på Sis-hemmen enligt LVU, lagen om vård av unga – kan beställa droger, planera grova brott, lära upp blivande gängmedlemmar och ägna sig åt sådant som misshandel, rån och utpressning under sin inlåsta tid.
Dessutom är det inga större svårigheter att rymma från hemmen. Så sent som för drygt en vecka sedan rymde en man i 20-årsåldern från ett Sis-hem utanför Uppsala. Han uppges ha gängkoppling, och skulle knappast ha kunnat hoppa in i en väntande bil utan tillgång till sin mobil på institutionen. Det är en gåta varför dessa kriminella får använda mobiler under behandlingstiden, men det var åtminstone välkommet att regeringen kort efter nämnda fritagning kom med ett lagförslag som gör det möjligt att begränsa mobilanvändningen.
Mindre skärmtid räcker dock inte för att få bukt med problemen. Många tidigare Sis-hemsplacerade har vittnat om hur de omhändertagits på grund av missbruk, risk för att hamna i kriminalitet eller med något mindre brott i bagaget. Under umgänget med kriminella på Sis-hemmet har de inspirerats att begå grövre brott och få lika hög status som de äldre, tuffare killarna.
”Mindre skärmtid räcker dock inte för att få bukt med problemen.”
På måndagsmorgonen, bara timmar före regeringens besked om att lägga ner Sis, berättade exempelvis ”Jamal” i den nya P1-dokumentären ”Inifrån statens ungdomshem – Mördare till salu” hur han såg upp till dem som satt inne för grövre grejor: ”Jag tror att det blev ett omedvetet mål, att jag ville ha egna stories. Jag längtade tills jag kunde skaffa egna stories, jag ville också kunna berätta sådant där.”
Hans berättelse får stöd av statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, som visar att ungdomar utvidgar sitt kriminella kontaktnät på hemmen.
Att vända trenden med befintlig vårdstruktur ser svårt ut. I takt med att de gängkriminella är både fler och yngre har pressen på Sis hårdnat. Personalen har sannolikt gjort sitt bästa i ett hopplöst läge, men med det rykte och de usla resultat som dessutom går åt fel håll är det förståeligt att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) vill riva av plåstret snabbt. Lise Tamm, chefsåklagare på Åklagarmyndigheten, ska nu leda den utredning som regeringen tillsatte på måndagen, med uppdraget att senast i april nästa år presentera förslag för en bättre barn- och ungdomsvård.
Något var tvunget att göras. Att riva upp hela systemet är dock endast rätt om alternativet blir bättre. Socialtjänstministerns omtag förpliktigar.
