Anela Murguz: Att surrogat förekommer betyder inte att det behöver vara lagligt
Frågan om surrogatmödraskap har länge varit föremål för debatt. Men nästan uteslutande har det handlat om två perspektiv, beroende på var man står i frågan: De barnlängtande föräldrarna eller de ofta utsatta kvinnorna som bär barnet i sin livmoder, inte sällan i fattiga länder utomlands där surrogat sker mot betalning.
Men det finns ett annat alternativ: Att kvinnan bär barnet frivilligt, utan ekonomiska transaktioner inblandade. Så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Något som Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet vill legalisera.
Detta trots att en utredning som gjordes under den tidigare socialdemokratiska regeringens tid visade att även altruistiskt surrogatmödraskap är etiskt tvivelaktigt, då till exempel surrogatkvinnan kan utsättas för tvång och påtryckningar eller att hon ångrar sig under graviditetens gång och vill behålla barnet. Vem har då ”rätt” till barnet – kvinnan som burit det inuti sin kropp eller personer/na som längtat så efter detta barn?
Vad som hittills har lyst med sin frånvaro i diskussionen om surrogatmödraskap är barnperspektivet. Det är därför på tiden att det genomsyrar det omdiskuterade SVT-programmet ”Dokument inifrån: Vi ska ha barn” där journalisten Negra Efendic djupdykt i tre uppseendeväckande fall av surrogat.
”Hade barnen varit i fokus hade åtminstone två av fallen aldrig blivit verklighet.”Anela Murguz
Det ena fallet handlar om ett par som i 70-årsåldern blir med barn genom surrogat. Dessa barn blir så småningom omhändertagna av socialtjänsten – till föräldrarnas stora förvåning och förtvivlan. Det andra fallet handlar om en ensamstående pappa som blir fast i Colombia när hans tvillingdöttrar föds med komplikationer. Något som är vanligare bland barn som föds genom surrogat. Och hur surrogatagenturen – samma som beviljade det 70-åriga paret att bli med barn – lämnar honom i sticket.
Det tredje, och mest allvarliga exemplet handlar om en spansk läkare som döms för flera grova sexualbrott mot barn i Sverige. Med hjälp av en spansk agentur skaffar sig den dömda pedofilen en dotter i Ukraina och kommer efter avtjänat straff i Spanien troligtvis att återförenas med dottern. Ett extremfall förstås, men som likväl visar att surrogatindustrin inte utgår från barns bästa. Hade barnen varit i fokus hade åtminstone två av fallen aldrig blivit verklighet. Dessutom tvärvänder en av frågans pionjärer, juristen Staffan Sörenson, och börjar plötsligt öppet medge i SVT-programmet att de ekonomiska incitamenten väger tyngre för agenturerna.
Trots det vill Josefin Malmqvist, ordförande för Moderaternas kvinnoförbund, tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Resonemanget lyder ungefär följande; om kvinnor här i Sverige får bära någons annans barn frivilligt så kommer behoven av surrogatagenturer inte att finnas.
Men det är rent önsketänkande.
Altruistiskt surrogatmödraskap förutsätter att det finns en kvinna i det barnlängtande parets eller förälderns bekantskapskrets som kan tänka sig ställa upp på en graviditet med alla de risker det innebär. Om detta inte uppfylls är det rimligt att anta att par som vill bli föräldrar skulle fortsätta söka sig till kommersiella surrogatagenturer som till och med kan bli mer normaliserade när vissa typer av surrogat tillåts.
Det är oklart hur många barn i Sverige som har fötts genom surrogat, men det finns skäl att anta att surrogat numera är vanligare än adoption. Det betyder inte att det måste vara lagligt. Raka motsatsen faktiskt. För det finns inget frihetligt eller moraliskt försvarbart att låta en stark barnlängtan, som förvisso kan vara smärtsam och lidande för den som drabbas, gå före det ännu ofödda barnets framtida väl och ve.
