Anela Murguz: Bidragsbrotten urholkar tilliten i samhället
Närmaste bestämt 14,6 miljarder kronor går årligen till felaktiga utbetalningar av välfärdssystemen, varav hälften misstänks vara bidragsbrott, enligt en utredning som regeringen tagit emot nyligen. En del av bidragsfusket handlar också om ett systematiskt utnyttjande av den organiserade brottsligheten och våldsbejakande extremismen.
Det är pengar som hade gjort betydligt större nytta i skolan, sjukvården eller äldreomsorgen. Men som nu alltså hamnar i kriminellas ficka. Kriminologen Amir Rostami som lett utredningen skräder inte orden. Det gör inte heller äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) som tagit emot den. De båda är tydliga med att bidragsbrotten hotar legitimiteten för den gemensamt skattefinansierade välfärden.
Det är förstås inte bara personer involverade i organiserad brottslighet som ägnar sig åt bidragsfusk. Det gör även ”vanliga” medborgare. Den gemensamma nämnaren är att man gör det för att det är enkelt och för att upptäcktsrisken är låg. Något som underlättas av att det befintliga arbetet för att motverka bidragsfusk innehåller en rad brister.
”Syftet med välfärden är att erbjuda ett skyddsnät för samhällets behövande – inte göda kriminalitet.”
Till exempel förefaller det finnas en oförmåga hos landets kommuner att upptäcka brotten. Tidigare i år kom siffror från Brottsförebyggande året som visade att närmare 60 procent av kommunerna inte polisanmält ett enda misstänkt bidragsbrott under 2022. Detta trots att bidragsbrotten förekommer i de allra flesta kommuner. När bidragsbrotten väl upptäcks av kommuner som polisanmäler dessa prioriteras de inte av polisen, menar företrädare för Sveriges kommuner och regioner, SKR.
Det är illa med tanke på att de systematiska bidragsbrotten är lika allvarliga som den organiserade brottsligheten i sig då det utgör en viktig inkomstkälla för de kriminella. På sikt hotar det dessutom tilliten till hela välfärdssystemet. Syftet med välfärden är att erbjuda ett skyddsnät för samhällets behövande – inte göda kriminalitet.
Det är därför bråttom att agera. I den utredning som presenteras finns ett antal vettiga förslag värda att lyfta. Bland annat föreslås ett antal olika myndigheter, som till exempel Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten och Migrationsverket, får i uppdrag att förebygga brott mot välfärdssystemen. De ska även få större möjligheter att inhämta uppgifter om bidragstagare vid misstänkta felaktigheter, och personer som dömts för bidragsbrott ska förses med en bidragsspärr under en period.
Allt detta är rimligt. Men det förutsätter att det bland berörda samhällsaktörer finns en större medvetenhet om hur allvarligt problemet är. Att det fusk som kriminella ägnar sig åt är en förutsättning för alla de våldsdåd som sker runt om i landet.
