Anela Murguz: Dags att bekämpa inflationen av personlighetstester vid rekryteringar
Den som är sugen på nya utmaningar i arbetslivet kan tvingas genomgå en rad personlighets- och intelligenstester i jakt på ett nytt jobb. Syftet sägs vara att försäkra sig om att rätt person anställs. Men vilka sållas bort? Och på vilka grunder? Men framför allt, vilka skrämmer man bort med testerna?
Lotta Vikström, som arbetar med rekrytering, tror att svaret på den sista frågan är många. I ett uppmärksammat inlägg på rekryteringsplattformen LinkedIn ifrågasatte hon tidigare i år hur effektiva testerna egentligen är då det är oklart i vilken utsträckning som testerna främjar jämställdhet och mångfald. I stället tycks testerna skapa mer ångest och press hos arbetssökande som vittnar om långa och utdragna anställningsprocesser.
Härryda kommun har tagit det ett steg längre och lägger numera stora summor på att låta psykologer utreda jobbsökande till mer avancerade tjänster. Ett psykologuttalande per kandidat kostar 15 000 kronor, vilket försvaras med att en felrekrytering är betydligt dyrare (GP 18/7).
”Mest oroväckande är att testerna styr om rekryteringsprocesser till att handla allt mer om personlighet och allt mindre om meriter.”
Det är förstås rimligt att försäkra sig om att arbetsgivare har anställt rätt person till höga positioner inom exempelvis en kommun. Därtill lever vi i en mer orolig tid än på länge. Krig i närområdet, samt att den utbredda gängkriminaliteten i Sverige ökar risken för exempelvis infiltration, är omständigheter som såväl offentliga som privata arbetsgivare behöver förhålla sig till i högre utsträckning vid nyrekryteringar.
Men det förändrar inte det faktum att det råder inflation på diverse tester vid jobbsökande – även till yrken som inte är särskilt avancerande eller känsliga. Förmodligen för att testerna inte är lika resurskrävande som det skulle vara att sålla bland ett stort antal kandidater genom intervjuer och fysiska möten.
Men likväl är problemen med trenden många. Testerna är enkla att överlista för den som orkar ta sig igenom den stora mängd instruktioner och guider som finns på nätet, och somliga tester är dessutom högst ovetenskapliga. Mest oroväckande är att testerna styr om rekryteringsprocesser till att handla allt mer om personlighet och allt mindre om meriter.
De som gissningsvis premieras är de som lyckas rätta in sig i ledet medan arbetssökande med integritet inte ens ges en chans. Och kanske är det just den senare kategorin människor som en arbetsplats skulle må bäst av.
