Erkännande i rätt tid

Sverige blev därmed det trettonde av EU:s 27 länder att godkänna Kosovo som en självständig stat. Kritiken från bland annat Urban Ahlin (s) att vi skapat splittring inom EU genom att vänta är svårbegriplig.

Det hade väl varken gjort från eller till om regeringen avvaktat gårdagens möte i utrikesnämnden. En rad andra EU-länder har ju inte alls för avsikt att erkänna den nya staten, däribland Spanien och Grekland. Någon enhällighet i EU-familjen kommer sannolikt aldrig att uppnås.

Men det verkar inte finnas någon mening i att vänta på om FN:s internationella domstol i Haag - dit Serbien anmält frågan - skall ta upp frågan om Kosovos ensidiga självständighetsförklaring. Det är för det första tveksamt om domstolen tar upp frågan, för det andra är det ingen mening att vänta för länge med ett godkännande.

Ett viktigt skäl till att inte ha så bråttom är just att Kosovo tillhör en folkrättslig gråzon. Utifrån den strikta definitionen på en stat så uppfyller inte området kriterierna. Det finns ett majoritetsfolk inom ett klart avgränsat territorium men det har aldrig funnits en kosovoalbansk myndighet som har styrt över detta territorium. Sedan Natos bombningar år 1999 har området styrts av FN.

Detta är för övrigt ett av två skäl till Sveriges beslut att godkänna den nya staten. Belgrad har inte längre kontroll över Pristina. Det andra skälet: att Kosovo är ett unikt fall stämmer bara delvis. Det är lätt att räkna upp ett antal etniska enklaver som strävar efter självständighet.

Det är bara att hoppas på att Kosovo utgör slutpunkten för den splittring som inleddes med Kroatiens självständighet och det därpå följande Bosnienkriget. Nu godkänns ett land på etniska grunder, 90 procent av befolkningen är albaner, som kommer att ledas av en styrgrupp till dess att en stabil statsbildning finns på plats.

Därmed hamnar ett tungt ansvar på EU som måste spela en aktiv roll både i Kosovo och gentemot Serbien. En anslutning till unionen ligger långt fram i tiden, men det är viktigt med täta kontakter och stöd även till Belgrad. Någon slags inneslutningsstrategi gentemot hela det forna Jugoslavien från EU:s sida vore önskvärd. Det blir ett test för unionen och en möjlighet att visa att man kan spela en avgörande roll i närområdet.

Ledarredaktionen