Stefan Eklund: Ett pris präglat av sorg och saknad
I morgon offentliggörs vem som får Nils Horner-priset 2024. Priset instiftades efter att en okänd gärningsman mördade Nils Horner, när han var i Kabul på ett uppdrag för Sveriges Radio. I morgon, den 11 mars, är det på dagen tio år sedan det skedde. Ett hänsynslöst mord, ett mord på en journalist. Sådant borde inte få ske. Vi på Borås Tidning är stolta över priset som vi delar ut i Nils namn, men det finns också en stark känsla av sorg i arbetet med det. Vi delar ut det för att minnas och hedra en mördad kollega. Saknaden efter Nils är stor och finns fortfarande kvar. Hos hans familj, förstås, men också hos vänner och kollegor.
”Nils förmåga att med nerv, närhet och empati alltid sätta människan i fokus – i krigszoner, i skuggan av naturkatastrofer, var imponerande.”
Jag märker det sistnämnda i mitt arbete som juryordförande. När jag ringer upp pristagarna och berättar att de ska få Nils Horner-priset blir de alltid väldigt stolta och berättar vad Nils Horner har betytt för dem som journalistiskt föredöme. En del har känt Nils, arbetat tillsammans med honom, för andra är han en radioröst de är väl bekanta med, som de har lyssnat på och blivit inspirerade av. Nils förmåga att med nerv, närhet och empati alltid sätta människan i fokus – i krigszoner, i skuggan av naturkatastrofer, var imponerande. Det var journalistik som vidgade lyssnarnas vyer, gav dem en förståelse för vad de stora dramatiska händelserna kunde göra med den enskilda människan.
Jag lärde känna Nils när vi fortfarande var unga, tidigt på 80-talet. Vi började ungefär samtidigt på Borås Tidning och gjorde en hel del jobb tillsammans. Ofta handlade det om musik. Nils fotograferade, han var en mycket bra fotograf, jag skrev. Nils försvann ganska fort ut i världen och hamnade så småningom på Sveriges Radio, men han fortsatte under alla år att skriva krönikor för Borås Tidning, alltid intressanta, kunskapsrika och välformulerade.
Sista gången jag träffade honom var i Tokyo. Han tog med mig till en av sina favoritrestauranger, under en skramlig järnvägsbro. Vi åt sushi och diskuterade olika uppslag på inslag från Japan Nils ville göra åt radion. Innan vi skildes åt tog jag en ny bylinebild på honom till de krönikor han skrev åt Borås Tidning. Men det blev inte så många fler krönikor.
Det är tionde gången vi delar ut Nils Horner-priset. Vem som får det kan ni alltså läsa om i morgon. Själva utdelningen sker den 26 augusti på Borås stadsteater i samband med att Sveriges Radios utrikeskorrespondenters årliga turné gör ett stopp i Borås.
Morgonen efter föreläser pristagaren för elever på Nils gamla gymnasieskola, Bäckängsgymnasiet i Borås. Det är alltid fina tillfällen. Eleverna är intresserade och ställer många frågor. Journalistiken får en värdefull plats i ett sammanhang, bland unga, där den idag inte alltid är självklar. Nils pratade ofta om det, hur viktigt det var att få unga människor intresserade av journalistik och förstå värdet av den.
God utrikesjournalistik är nödvändig. Den är inte alltid självklar i tider av ansträngda ekonomier för mediehusen. Men den behövs för att vi ska förstå världen och vår plats i de starka globala rörelser som sker. Nils Horner-priset vill peka på vikten av just den journalistiken. I morgon gör vi det igen.
