Fyra bättre år för Borås

Kanske är det så att de allianspartier i staden som med förlov sagt inte bedrev någon kraftfull valrörelse har mått bra av att samla sig under hösten.

Budgeten synes genomsyras av lust att ta över styret av staden för att ta fart, komma vidare.

Det som statsminister Stefan Löfven talar förnärmat om i termer som "de ville ta makten" är själva grunden för politik, att vilja. Men som åtskilliga noterat senaste dagarna bör nog dessa S-utspel förklaras som kvardröjande fantomsmärtor från den tid då Socialdemokraternas ord ännu var lag.

Sjuhärads S-riksdagsledamöter Phia Andersson, Petter Löberg och Ann-Christin Ahlberg gav ett bra exempel på BT:s debattsida i går där de hävdade att Alliansen "låter Sverigedemokraterna agera lokomotiv och kopplar på sina fyra alliansvagnar i tåget (...) eftersom Alliansen+SD = blåbrun majoritet".

Det är genant för Socialdemokraterna och under all värdighet.

Men vi tror inte att Ulf Olsson , Lena Palmén och de andra i S-ledningen i Stadshuset i Borås kommer att nedlåta sig till den typen av trams. Det finns alla skäl att tro Olsson när han säger att de är beredda att förhandla med Alliansen om i stort sett allt för att staden ska få ett styre där nio SD-ledamöter, som inte ens orkar skriva en egen budget, inte ska kunna agera tungan på vågen.

Tio dagar återstår innan budgetklubban ska falla i fullmäktige. Börja prata i dag, över en kopp korridorkaffe.

När Alliansen 18 november avvisade att gå in i förhandlingar om en uppgörelse om inte Vänsterpartiet uteslöts från presidieplatser i nämnder och bolag samt plats vid förhandlingsbordet var kravet ideologiskt begripligt utifrån V:s motstånd, för att inte säga fientlighet, mot allt vad valfrihet i välfärd och skola heter.

Men utifrån historia och personrelationer torde Alliansen ha förstått att kravet är omöjligt för S att ställa upp på. Det är, utifrån ovan sagda, tid att ta tillbaka detta ultimatum och syna de rödgrönas kort i sakpolitiken.

För den som läser Alliansens budgetförslag infinner sig samtidigt frågan om Miljöpartiets prioriteringar; Tom Anderssons partivänner borde uppleva sig som sakpolitiska vinnare om de valde att stödja Alliansen i stället:

Närproducerad mat, utredning om nedgrävning av Kungsleden, fokus på solenergi och skepsis mot ljudmiljöförstörande vindkraft, äkta entusiasm inför valfrihet, konkurrensutsättande i skolan och omsorgen, 15 miljoner extra miljoner per år till inte minst lärarutbildning. 1.25 procent generell effektivisering innebär friska pengar att lägga på skola och omsorg.

Alliansen värnar även de mindre förskoleenheterna. Borde också vara ljuv musik i en miljöpartists öron. Precis som tanken på förtätning av centrala staden där det ska gå lätt att leva utan bil.

Förutsättningarna borde, kort sagt, vara goda för fyra bättre år i Borås. Nyval ska partierna inte ens fundera på.

Ledarredaktionen