Glöm inte storföretagen

Styrelsen föreslår att man stryker ordet ”industri” och helt enkelt kallar sig Västsvenska handelskammaren. Det finns praktiska skäl till namnbytet. Enligt vd Johan Trouvé kommer inte heller engagemanget i för industrin viktiga frågor att avta med omskrivningen.

Men i det ändrade namnet ligger ändå ett trendbrott. Sedan något decennium tillbaka vill samtliga riksdagspartier framstå som småföretagarvänliga. Detta har inneburit förbättrade regler för småföretagen, vilket är positivt. Samtidigt kan man undra varför det är så få som talar om situationen i de stora bolagen?

Under verkstadsindustrins gyllene era på 1950-, 60- och 70-talet uppstod en symbios mellan socialdemokratin, industrifacken och storindustrin. Lagstiftning och regelverk anpassades till storföretagen, inte till småföretagaren.

Traditionellt sett har storbolagens frågor drivits av S. Är det därför som näringsminister Maud Olofsson sällan talar om vikten av att värna de stora industribolagen?

För tjugo år sedan hade de svenska koncernerna drygt en miljon anställda i Sverige och knappt 500.000 utomlands. Idag är proportionerna i stort sett de omvända. Det finns dock ingen naturlag som säger att jobben ensidigt måste försvinna till Östeuropa, Indien och Kina. Det finns talrika exempel på när arbetstillfällen har flyttat hem igen.

Industrifrågor borde beredas plats på regeringens agenda, och industrins företrädare med starkare röst tala om hur vi kan behålla jobben i Sverige. Utbildningsväsendet har en central roll i sammanhanget. Gymnasieungdomar förknippar enligt Västsvenska handelskammaren i hög grad arbete inom industri med ord som bullrigt och skitigt.

Detta stämmer dåligt med verkligheten på verkstadsgolvet. Intresset för naturvetenskap och teknik är också generellt sett lågt bland svenska elever. Att förändra elevers attityder och skapa ett intresse för naturvetenskap är inte enkelt. Ändå är det här en betydelsefull del av svaret ligger på industrins problem.

Produktionsbortfallet bör inte i första hand ses som ett lönekostnads- utan som ett utbildningsproblem. Tysk verkstadsindustri har högre löner och starka fackförbund, men går ändå som tåget. Det saknas civilingenjörer med rätt kompetens i Sverige. Vi har ett skolväsende som inte i tillräcklig utsträckning förmår att skapa intresse för naturvetenskaperna.

Så länge de ansvariga fortsätter att negligera kompetensflykten från Sverige lär vi inte se någon förändring.

Ledarredaktionen