Anela Murguz: Hopplöst att göra rätt för sig som konsument

Och ja, det har gått förvånansvärt bra.

Plaggen som blivit över efter försäljningen har jag lämnat till en second hand-butik mot kommission och det som butiken inte lyckats sälja har jag samlat ihop för att i ett sista steg gå till klädbutikernas insamlingsboxar för gamla textilier. Ekonomiskt och miljövänligt, har jag motiverat mig själv när jag flaxat fram och tillbaka mellan dessa tre steg.

Fram tills att jag i dagarna läste Aftonbladets granskning av H&M:s insamlingsboxar.

Poängen med dessa är att uppmana konsumenter att lämna in gamla textilier för att återvinna dessa. Ungefär som vi gör med pantflaskor. Ett initiativ som hyllats brett och lockat investerare.

Men genom att förse inlämnade plagg med air tags kunde Aftonbladets reportrar avslöja att kläderna ändå hamnar i soptippen i Afrika. Eftersom kläderna som lämnas in sällan gallras är det mycket opassande som hamnar i afrikanska länder som Benin. Ett skrattretande exempel är när en lokal säljare håller i ett par slalompjäxor.

Allt detta som ligger och skräpar i delar av Afrika har någon gång köpts av oss i väst för att stilla våra begär. Det är så mycket skit som dumpas att personer som Aftonbladet talat med på plats i Benin inte kan anta annat än att det måste vara att de tidigare ägarna gått bort. Varför skulle man annars göra av sig med så mycket saker?

Svaret är de rika ländernas överkonsumtion. Vi köper och producerar mer än vi behöver. I populärkulturen har shopping framställts som en förutsättning för kvinnlig frigörelse, se exempelvis Sex and the City och karaktären Carrie Bradshaws berömda citat om att hon gillar att ha sina pengar hängade i garderoben så att hon kan se dem.

Men alla kvinnor har inte råd med ett par Louboutins eller en Chanelväska. Så i jakten på att äga sig själv har många kvinnor, framför allt unga sådana, vänt sig till fast fashion-industrin som är särskilt problematisk i sammanhanget.

Det är ett samlingsbegrepp för modeföretag som producerar stor mängd kläder till lågt pris och inte sällan av material som är dåliga för miljön, bland annat för att de är svåra att bryta ned. Hela utgångspunkten med fast fashion är att haka på trender, vilket bidrar till den höga omsättningen av kläder. Till den kategorin hör bland annat de svenska modeföretagen H&M och Gina Tricot.

Men nu medger alltså H&M som granskats att det finns utmaningar med insamling och återvinning av kläder. Detta trots att de i egna kanaler hittills gett en helt annan bild. Som konsument känner man sig smått lurad och den bittra eftersmaken av min lilla flyttstädning av garderoben är insikten att det inte går att kompensera för överkonsumtion genom att springa fram och tillbaka till postombuden i hopp om att sluta cirkeln.