Anela Murguz: Lärare ska inte behöva söka igenom elever efter vapen
Förra veckan larmades polis till en skola i Huddinge efter att en tonårspojke skjutits och allvarligt skadats av en jämnårig. Enligt rektorn rörde det sig om en konflikt mellan eleverna som har urartat.
Huruvida händelsen har kopplingar till gängkriminalitet är i skrivande stund oklart, men vad vi vet från den grovt organiserade brottsligheten är att det inte är särskilt svårt att sätta vapen i händerna på barn. Bara några dagar efter skjutningen i Huddinge kom exempelvis uppgifter om att en elvaåring i Värmland anlitats av gängkriminella för att utföra ett mord – för 150 000 kronor.
Att barn i så tidig ålder kan få tillgång till skjutvapen påverkar förstås de som möter barn dagligen i sitt arbete på skolor runt om i landet. Med tanke skjutvapenvåldets eskalering i Sverige var det dessvärre bara en tidsfråga innan skjutvapenvåld också skulle förekomma inom skolmiljön.
”Det börjar inte vid metallbågar i skolan, utan i ett tidigt skede redan när barn uppvisar de allra första tecknen på normbrytande beteenden och ett gränslöst språk.”
Redan före förra veckans händelse i Huddinge har det funnits skäl för skolor att se över den egna säkerheten. Detta med anledning av de två skoldåden i närtid, Trollhättan 2015 och Malmö 2022. Nu väcks återigen frågan om hur svenska skolor kan bli säkrare i en tid då Sverige även har omfattande problem med grovt organiserad brottslighet som inte tvekar att använda barn för sina cyniska ändamål.
Juristen, författaren och debattören Evin Cetin vill se en noggrannare genomsökning av vapen hos elever, med hjälp av bland annat metallbågar, och berättar om hur vapen i dag transporteras i skolryggsäckar.
Tanken är god. Det handlar till syvende och sist om att göra tillvaron i skolan tryggare för alla elever och all skolpersonal. Men vem ska genomföra dessa kontroller? Det vore en orimlig och farlig uppgift för den skolpersonal som hoten och våldet har ökat mot kraftigt det senaste decenniet, och närmast orealistiskt med inhyrd säkerhetspersonal på alla Sveriges skolor.
Det betyder inte att skolan ska bortse från sitt förebyggande ansvar mot kriminalitet. Men det börjar inte vid metallbågar i skolan, utan i ett tidigt skede redan när barn uppvisar de allra första tecknen på normbrytande beteenden och ett gränslöst språk.
Det behöver vuxenvärlden markera mot. När föräldrar brister i sin omsorg är det samhället som måste steppa upp. Då hjälper det inte att det genom decennierna har envisats med att utradera den naturliga skillnad som finns mellan en lärare och elev, där den vuxne ska ha viss auktoritet. Det har inte rustat Sverige väl, kanske har det rentav bäddat för denna situation.
Om vi ska undvika att fler barn ser våld som en lösning på sina problem behöver lärare känna sig trygga i att säga ifrån vid tendenser till detta. Men då är det inte lärarna som behöver steppa upp, utan föräldrar, huvudmän och politiker.
