Martin Tunström: Låt inte hot inskränka våra friheter
Det hann gå en kvart mellan beskedet att fem personer gripits misstänkta för stämpling till terroristbrott i kölvattnet av koranbränningen i januari och Förvaltningsrättens avgörande att polisen gjorde fel när ansökningar om nya koranbränningar vid två ambassader – Turkiets och Iraks – i Stockholms avslogs.
Förvaltningsrättens dom var väntad. För några år sedan hände det att polisen avslog ansökningar om demonstrationstillstånd eller hänvisade till annan plats. De bedömningarna anses i dag ha inskränkt demonstrationsrätten och den enda möjligheten som ordningslagen ger att avvisa ett tillstånd är ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.
När ordningen och säkerheten vid arrangemanget ska bedömas är det i första hand erfarenheter av arrangören som ska bedömas.
Vänstergrupper drabbades under tidigt 1900-tal av nekade tillstånd på grund av att politiska motståndare utövade våld mot dem. Det var ett effektivt sätt att tysta meningsmotståndare.
Att en svans av extremister angriper polisen kan heller inte vara ett godtagbart motiv för att begränsa yttrandefriheten på gator och torg. Konsekvensen skulle bli en betydligt strängare bedömning av tillståndsgivningen.
Förvaltningsrättens avgörande ledde omgående till spekulationer om att den skulle försvåra förhandlingarna om Natomedlemskap med Turkiet. På den punkten har dock regeringen varit glasklar med att yttrandefriheten och rätten att också kritisera religioner i Sverige är grundlagsskyddad. Att den linjen understryks är viktigt. Annars undermineras de värden – demokrati och yttrandefrihet – som Natomedlemskapet de facto ska värna.
Polisens avslag motiverades alltså med oro för att en ny bränning av islams heliga skrift skulle öka terrorhotet mot Sverige. Gripandet av fem personer på tre olika platser är en ny påminnelse om den islamistiska terrorismens närvaro i landet. Misstankarna är låga och brottet gäller stämpling för terrorism vilket är ett brott ”under” förberedelse till terrorism.
Samtidigt kan Säkerhetspolisen inte vänta med att slå till för att misstankarna ska omfatta förberedelser. Myndighetens uppdrag är bland annat nämligen att förhindra terrordåd, målet är inte primärt att personer ska lagföras.
Allmänna hänvisningar till ett ökat terrorhot mot Sverige blir i längden från ett demokratiskt perspektiv ett svagt argument för att begränsa tillståndsgivningen till allmänna sammankomster. Hotbilden mot Sverige är redan i dag förhöjd och exempelvis skulle hot från andra stater kunna användas som motivering för att snäva åt demonstrationsrätten.
”Att den linjen understryks är viktigt. Annars undermineras de värden - demokrati och yttrandefrihet - som Natomedlemskapet de facto ska värna.”
Det ska erkännas att denna avvägning inte är helt enkel. Staten har skyldigheten att skydda medborgarna och vilka underrättelser som Säkerhetspolisen har tillgång till kan normalt inte offentliggöras för att inte eskalera en redan spänd situation. Men i en rättsstat måste makten utövas under lagarna och diffusa motiveringar kan inte inskränka rätten att till något så centralt i en demokrati som att demonstrera på gator och torg.
Det måste också gå att ha två tankar i huvudet samtidigt. Det saknas inte sällan en förståelse för hur delar av den muslimska befolkningen kan reagera när dess heliga skrift skändas. Koranen har en särskild ställning i islam och anses vara skriven på ett direkt tilltal från Allah förmedlade av ärkeängeln Gabriel. Mot den bakgrunden är det fullt legitimt att i hårda ordalag kritisera koranbränningarna – precis som man kan kritisera andra demonstranters budskap – och samtidigt försvara islamhatarnas yttrandefrihet. Ett sådant förhållningssätt och en större spridd medvetenhet om koranens ställning skulle sannolikt kunna bidra både till en lägre svensk konfliktnivå.
