Anela Murguz: Distansarbete – en räddning eller ännu en kvinnofälla?
För några år sedan deltog jag på en föreläsning som handlade om jämställdhet. Jag frågade kvinnan som talade, ett känt namn i politiken, om inte hon trodde att ett generationsskifte var på väg när det gäller synen på mäns föräldraskap. Inte minst eftersom att jag i min bekantskapskrets noterat att en allt vanligare föreställning bland män verkar vara att det är ”lyxigt” att vara hemma med barnen och få betalt för det. Kvinnan skrattade och sa: så säger alla män fram tills att de har skaffat barn.
Statistiken talar till kvinnans fördel. När det exempelvis gäller vård av barn är det kvinnan som i sex av tio fall stannar hemma med barnet (SCB 2020). Vad gäller föräldraförsäkringen uppgick kvinnors uttag till 72 procent år 2017 – inte 1917. För män var motsvarande siffra 28 procent. Med andra ord verkar inte insikten om att föräldraförsäkringen internationellt sett är en lyx få förunnat ha någon större inverkan på mäns uttag av föräldrapenningdagarna.
Jag tror däremot inte att kvotering av föräldraförsäkringen är vägen framåt. Jag är också medveten om att alla familjer ser olika ut och att förutsättningarna därmed skiljer sig åt. Dessutom: kvinnor förlorar visserligen rent ekonomiskt – men får också bättre anknytning till sina barn. Och det är väl trots allt bättre än en tusenlapp extra i plånboken?
Alldeles oavsett: kanske är det mot bakgrund av detta som män generellt sett haft det svårare att ställa om till distansarbete under pandemin. I en ny rapport (2021) från Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framgår att en övervägande del av de tillfrågade upplever att distansarbete underlättat livspusslet. Hela sex av tio tycker det. Men det finns vissa skillnader mellan könen.
Kvinnor upplever sig mer sällan stressade nu än innan pandemin. Till exempel uppger 68 procent av kvinnorna att livspusslet blivit lättare att få ihop med distansarbete. Bland kvinnor som har barn under 12 år är den uppfattningen ännu vanligare – hela 77 procent tycker att balansen mellan familj och arbetsliv blivit lättare att hantera sedan man börjat jobba hemifrån. Män som arbetar hemifrån är däremot mer stressade över att få ihop livspusslet än män som arbetar på arbetsplatsen.
När kvinnor tillbringar mer tid hemma borde det också rent logiskt resultera i att de tar ännu större ansvar för hushållsarbetet. Men så verkar inte vara fallet. Då hade kvinnorna varit de som är mer stressade. Kanske kan distansarbete leda till en rimligare ansvarsfördelning av barn och hushåll. Det borde trots allt vara målet, snarare än att allt ska vara lika för alla. Men även i världens mest jämställda land är vi långt ifrån där.
