Jesper Strömbäck: Regeringen struntar i verkligheten så länge SD är nöjda
Förklaringen handlar om brottslighetens samband med olika bakgrundsfaktorer. Till att börja med visar forskning att ökad ojämlikhet bidrar till ökad brottslighet, och den politik som regeringen bedriver leder till ökad ojämlikhet. Det handlar dels om ökad ekonomisk ojämlikhet, som förstärks av minskade bidrag, utebliven kompensation för inflationen och ökade krav på grupper som redan är ekonomiskt utsatta. För asylsökande tillkommer att dagersättningen inte har höjts sedan 1994, vilket är absurt med tanke på prisutvecklingen sedan dess, och leder till att många blir desperata.
Men det handlar också om ökad ojämlikhet mellan skolor och bostadsområden, och kraftiga brister i stödet till barn och unga som lider av neuropsykiatriska sjukdomar. Detta leder till utslagning och utanförskap, vilket i sin tur ökar risken för brottslighet.
En annan faktor som bidrar till ökad risk för brottslighet är känslan av att inte höra till, att vara utestängd och alienerad från samhället. Här bidrar regeringens politik också till ökade problem, inte minst genom den retorik och politik som ständigt misstänkliggör människor med utländsk bakgrund, men också människor som är i behov av bidrag och andra former av stöd. En sådan politik leder till försvagad social sammanhållning, vilket är förknippat med högre misstro och ökad risk för brottslighet.
”Men frågan är hur stor betydelse verkligheten egentligen har för regeringen, så länge opinionssiffrorna bedöms vara okej och SD är nöjda.”Jesper Strömbäck
Behandlar man grupper av människor som ett ”dom” som ständigt kritiseras, orättfärdigt anklagas för olika saker och förskjuts kommer det förr eller senare en motreaktion. Ett av många exempel på en sådan politik är visitationszonerna, där vem som helst riskerar att visiteras utan att det finns någon konkret brottsmisstanke. En sådan politik löper stor risk att leda till ökad misstro inte bara mot polisen utan mot samhället i stort.
Men frågan är hur stor betydelse verkligheten egentligen har för regeringen, så länge opinionssiffrorna bedöms vara okej och SD är nöjda. ”Man måste förhålla sig till verkligheten” sade förvisso klimatminister Romina Pourmokhtari när hon tidigare i år intervjuades i ”30 minuter”, men den verklighet hon såg framför sig var den kortsiktiga opinionen och behovet av stöd från SD. Inte det faktum att 2023 var det varmaste året som någonsin har uppmätts, att det senaste decenniet är den varmaste tioårsperioden som har noterats, att temperaturen i haven har legat på rekordnivåer i över ett år, att höjningen av havsnivåerna går allt snabbare, att extrema väderhändelser som värmeböljor, skogsbränder och översvämningar blir allt vanligare, att extrema väderhändelser under förra året orsakade tusentals döda och ännu fler på flykt, eller att de globala kostnaderna för naturkatastroferna under 2023 beräknas till ofattbara 2800 miljarder kronor.
Men nej, uppenbarligen väljer regeringen och SD vilken ”verklighet” de vill se och förhålla sig till. Under tiden förblir verkliga problem olösta eller i värsta fall förvärrade. Priset får alla vara med och betala.
