Anela Murguz: Se upp för infiltration av gängen
I SVT:s 30 minuter sade nyligen Jale Poljarevius, underrättelsechef för polisregion Mitt, att han är övertygad om att Polismyndigheten kan vara utsatt för infiltration av grovt organiserad kriminalitet. Farhågan väckte en del uppmärksamhet, förmodligen för att den vädrades så öppet. Något som rikspolischefen Anders Thornberg varken förnekade eller förminskade. Tvärtom bekräftade han för SVT Nyheter (11/10) att den risken finns.
Det vore allvarligt om det skulle visa sig att det inte bara är en risk, utan också något som har förekommit. Det skulle i så fall inte vara ett enskilt problem för polisen. Redan nu finns exempel på myndigheter som drabbats av infiltration.
En sådan myndighet är Kriminalvården. I P1 Morgon (6/11) framgår att myndigheten haft återkommande problem med anställda som hjälper personer som sitter inlåsta. Ett lokalt exempel på detta är den häktesvakt som i slutet av förra året dömdes för grovt tjänstefel vid Borås tingsrätt, efter att ha hjälpt en person som ingår i ett kriminellt nätverk på Hässleholmen att kommunicera med utsidan. Risken för infiltration väntas dessutom öka med tanke på att Kriminalvården behöver växa i takt med att allt fler kriminella sitter inlåsta.
”För ett samhälle som det svenska – som historiskt präglats av hög tillit och låg korruptionsgrad – kan hela diskussionen om infiltration komma som en blixt från klar himmel.”
Som om det inte vore nog med det kom det i dagarna en rapport där statsvetaren Carina Gunnarson höjer ett varningens finger när det gäller kommuners risk att drabbas av infiltration. På grund av omfattande välfärdsfusk, större inslag av privata företag inom välfärden, den lokala närheten mellan medborgare och beslutsfattare samt bristen på extern granskning av såväl revisorer som lokala medier blir kommuner särskilt sårbara.
Till DN (7/11) säger Gunnarson att ett viktigt första steg är att erkänna problematiken och involvera flera olika samhällsaktörer. Lyckligtvis gav regeringen Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppdrag att titta närmare på otillåten påverkan, med ett särskilt fokus på grupperingar inom den organiserade brottsligheten och i kriminella nätverk. Mindre lyckligt är att uppdraget är begränsat till otillåten påverkan mot enskilda förtroendevalda, politiska partier och ”beslutande församlingar på alla nivåer”, samt några delar av kommunala verksamheter som kan vara extra utsatta för infiltration. Däremot står det ingenting om myndigheter.
För ett samhälle som det svenska – som historiskt präglats av hög tillit och låg korruptionsgrad – kan hela diskussionen om infiltration komma som en blixt från klar himmel. Men för att motverka att kriminaliteten äter sig in i vårt välfärdssystem måste kommuner, myndigheter och regeringen agera här och nu.
