Anela Murguz: Skyttedal-kaoset stärker Ebba Buschs partiledarskap
Turerna kring Kristdemokraternas lista inför EU-valet är många. I början av hösten föreslog partiets nomineringskommitté David Lega som partiets toppkandidat. Sara Skyttedal, partiets andra Europaparlamentariker som stod överst på listan i valet 2019, drog därmed tillbaka sin kandidatur.
Här någonstans uppstod en oro inför framtiden hos Skyttedal, som tog kontakt med Sverigedemokraterna som då inte visste att hon några veckor senare skulle vinna i partifullmäktige och komma tillbaka som listetta. Dessa kontakter fick bägaren att rinna över för partiledaren Ebba Busch som förra veckan meddelade att förtroendet för Skyttedal var förbrukat och som presenterade en helt ny toppkandidat: den välkända högerdebattören Alice Teodorescu Måwe. Ett oprövat kort, men tillräckligt spänstigt för att göra stora delar av partiet nöjt.
Det finns motstridiga uppgifter om vad syftet med Skyttedals kontakter med SD var. Hon själv påstår att det enbart rörde sig om erbjudande av konsulttjänster medan andra uppgifter gör gällande att det handlade om att sondera terrängen inför en eventuell placering på SD:s lista. Alldeles oavsett innebar det ett slut för Skyttedals politiska liv, åtminstone inom KD.
”Men vid närmare eftertanke har Busch alltså gjort sig av med tre tunga KD-namn på mindre än fem års tid utan att det hotat hennes ställning i partiet. Det tyder på motsatsen till vad hennes kritiker hävdar om henne just nu.”
Sedan dess har många frågat sig, inte minst internt i partiet, varför Ebba Busch satt så länge på vetskapen om SD-kontakterna. Hon ska ha vetat om Skyttedals agerande redan när partifullmäktige röstade fram Skyttedal. I veckan kom Skyttedal med sin version i SVT:s 30 minuter. Enligt henne framstår det nu som att Buschs intention hela tiden har varit att avsätta Skyttedal, men att partiledaren agerade först när en ny kandidat fanns på plats.
Skyttedal är inte nådig mot Busch. Kritiken är densamma som företrädaren Lars Adaktusson, som representerade partiet i Europaparlamentet mellan åren 2014 och 2019, fört fram: att Kristdemokraterna under Buschs ledning blivit ett toppstyrt parti.
Det är så många ingredienser i den här soppan att det är lätt att glömma bort det första offret i den här konflikten: Johan Ingerö. Det var hans uppläxande samtal till Skyttedal för att hon drev en egen narkotikapolitik som gick tvärs emot partiet som ledde till att han först polisanmäldes av Skyttedal för sexuellt ofredande (förundersökningen lades ned), för att senare avskedas av Busch. Men inte på grund av polisanmälan, utan för att Busch inte var nöjd med hans insatser som partisekreterare.
Redan då ifrågasattes hennes ledaregenskaper. Och under Skyttedal-kaoset har kritiken fortsatt, främst från meningsmotståndare och de egna hon släppt taget om. Men vid närmare eftertanke har Busch alltså gjort sig av med tre tunga KD-namn på mindre än fem års tid utan att det hotat hennes ställning i partiet. Det tyder på motsatsen till vad hennes kritiker hävdar just nu. Hon klarar av att prioritera lämpliga partikandidater framför den egna lojaliteten till dem.
