Jesper Strömbäck: Under valrörelser visar politiker och medier sina sämsta sidor
Verkligheten är komplex. De problem och utmaningar som Sverige står inför är också komplexa. Ingen kan därför rimligen hävda att hen har all den kunskap som krävs för att veta hur olika komplexa samhällsproblem ska lösas. Det gäller exempelvis brottsligheten, klimatomställningen, integrationen, hemlösheten och arbetslösheten. Komplexa problem har inga enkla lösningar. Innerst inne vet alla detta, inklusive partierna.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Idealt sett borde partierna därför försöka ta till sig all den kunskap och forskning som finns, visa respekt för fakta oavsett om de är bekväma eller obekväma, och vara öppna för att andra partier kan ha insikter som det egna partiet saknar. På samma sätt borde medierna idealt sett fokusera rapporteringen på sakliga förhållanden i verkligheten och vilka förslag partierna har för att lösa dessa, ta in forskningsbaserad kunskap när verkligheten beskrivs, och kontrollera sanningshalten i olika påståenden om verkligheten.
Om partierna och medierna gjorde detta skulle medborgarna få goda förutsättningar att skaffa sig kunskap om hur verkligheten ser ut och vilka förslag partierna har för att lösa olika samhällsproblem. Valrörelserna skulle då fungera folkbildande och ge förutsättningar för människor att fritt och självständigt ta ställning i olika samhällsfrågor.
I stället förstärker valrörelser partismen: Inställningen att det egna partiet alltid har haft rätt (om det inte självt har ändrat kurs), alltid har rätt och alltid kommer att ha rätt, och att politiska motståndare alltid har haft fel (om de inte anpassat sig till det egna partiet), alltid har fel och alltid kommer ha fel. Av det följer en politisk debatt präglad av förenklingar, populism och konfrontation. Alltför ofta följer också kraftigt förenklade, missvisande eller direkt felaktiga verklighetsbeskrivningar, tillrättalagda för att motivera den egna politiken. Forskning och fakta som stämmer överens med den egna retoriken välkomnas, annan forskning och fakta ignoreras eller attackeras.
”Sammantaget begränsas därmed människors möjligheter att rösta på ett informerat och genomtänkt sätt.”Jesper Strömbäck
Hos medierna förstärker valrörelser samtidigt tendensen att gestalta politik som spel och strategi i stället för att fokusera på sakliga förhållanden i verkligheten och partiernas politik i olika sakfrågor. Opinionsmätningar, partiernas strategiska manövrerande, hur de bedriver sina valkampanjer och vilka som i stunden framstår som vinnare eller förlorare i kampen om opinionen får en ännu mer central roll än mellan valen och tränger undan den rapportering som gestaltar politik som sak. Samtidigt riskerar den tolkande och analyserande journalistiken ständigt att tränga undan den beskrivande journalistiken. Dessutom nöjer sig journalistiken alltför ofta med att låta politikers verklighetsbeskrivningar stå emot varandra, i stället för att kontrollera sanningshalten i dem.
Sammantaget begränsas därmed människors möjligheter att rösta på ett informerat och genomtänkt sätt. Samtidigt har vi alla ett eget ansvar för att informera oss – liksom för vilka beteenden hos politiker och medier vi uppmuntrar eller bestraffar. I hög grad får vi de politiker och medier vi förtjänar.
