Anela Murguz: Våga dissa skeva kroppsideal
Förra året gästade Kim Kardashian ett talk show-program och som vanligt var det inte vad hon sa som ledde till diskussion, utan hennes utseende. Kim Kardashian, som kanske har världens mest kända rumpa, var nu pinnsmal. Något som knappast enbart kunde bero på den viktminskning hon varit öppen med att hon behövt göra inför förra årets Met-gala för att få plats i en av Marilyn Monroes berömda klänningar.
Folk letade fram bilder från ett av Kim Kardashians framträdanden i samma program fem år tidigare där skillnaderna var tydliga. Spekulationerna tog genast fart: Varför hade hon blivit så smal? Var det på grund av den uppslitande skilsmässan med Kanye West eller för att det blivit trendigt att vara smal igen?
Mycket tyder på det senare. Även svenska medier har uppmärksammat hur ”heroin chic” från 1990-talets catwalkscener åter blivit mode. Det är visserligen ett bredare begrepp som ses som en motreaktion mot 80-talets kvinnoideal, och innefattar förutom pinnsmala modeller även blek hy, mörka ringar och allmänt sliten look. Kort och gott: ser du ut som en knarkare är du tydligen rätt ute.
Även om ”heroin chic” är ett större fenomen än omfånget på midjan är det rätt uppenbart att det är inne att vara smal igen. Detta efter att den kurviga kvinnokroppen – mycket på grund av just Kim Kardashian – länge dominerat som kroppsideal. Med sin fylliga rumpa och tydligt markerade timglasmidja marscherade inte de unga kvinnorna bara till skivstången på gymmen för att göra knäböj och ”hip thrusts”, utan också till skönhetsklinikerna för att göra rumplyft med hjälp av ingrepp.
Liknande desperata drag märks redan av när det gäller den nya vågen av smalhets. Förutom att träningstrenderna spås gå från tyngdlyft till att bli mer inriktat på konditionsträning ser många ut att ta till sig av andra medel för att nå dessa ”mål”. Sedan i höstas har efterfrågan på diabetesläkemedlet Ozempic ökat så till den grad att tillverkarna inte kan producera tillräckligt av medicinen. Häromveckan uppmärksammade BT (22/4) att diabetessjuka, som till exempel 76-årige boråsaren Rikard Norberg, blir utan medicinen för att friska personer upptäckt att medicinen leder till viktminskning.
”Men det problematiska är trots allt att friska personer ser ett behov av att använda medicinen.”
Frågan som uppstår är hur det är möjligt att friska personer som inte lider av diabetes får tillgång till medicinen på bekostnad av dem som behöver den mest. Detta trots att medicinen inte är godkänd för andra sjukdomar än diabetes typ 2. Möjligtvis kan diskussionen om kroppstrender leda till att sjukvården får upp ögonen för fenomenen och inför riktlinjer som säkerställer att de som faktiskt lider av sjukdomen prioriteras vid utskrivningar av medicinen.
Men det problematiska är trots allt att friska personer ser ett behov av att använda medicinen. Det säger något om en mer allmän tendens; att man vill ha snabba resultat utan att behöva anstränga sig och på bekostnad av andra, mer behövande grupper.
Enda sättet att medicinera sig mot den sortens åkomma är att se till att framför allt unga är självsäkra nog att inte dras med i alla former av kroppshets.
