Viktig varning från SCB
Därtill är väljarna numera mer lättrörliga och hinner ändra sig både en och två gånger innan det är september 2014. Och förresten har det varit rekordstort bortfall i just den här undersökningen.
Ungefär så kan alliansen resonera om de vill tona ner varningssignalerna från SCB:s stora mätning. Och ungefär så har det ofta låtit när tidigare mätningarna visat det SCB nu bekräftar, nämligen att det går dåligt för allianspartierna.
Problemet är inte att det är något större fel på det resonemanget. Problemet är att det är ett defensivt sätt att förhålla sig till opinionsförändringarna. På något sätt måste allianspartierna återta initiativet, visa att de är en samspelt kraft och har en idé om vad de vill göra. Och den idén måste vara större än det i sig viktiga uppdraget att lotsa Sverige någotsånär helskinnat genom finanskrisen.
Att det tär på förtroendet att regera i bistra tider är kanske inte så konstigt. Men i ett alliansperspektiv är nästan det mest oroande att KD, som tidigare varit ett parti som befunnit sig än över än under fyraprocentsspärren, nu har parkerat sig under den tre mätningar i rad.
Några sådana mätningar till och de mest trogna Broder fyra procent (borgerliga som stödröstar på KD) kommer att välja ett annat parti och KD att rasa ytterligare.
Socialdemokraterna gör en historisk återhämtning och landar på 37,3 procent. Och oavsett om man väljer att kalla det omvänd Juholteffekt eller Löfveneffekt så har partiledarbytet haft stor betydelse. Löfven visar det Juholt inte förmådde. Lugn och ledarskap. Och ett sätt att tolka siffrorna är att säga att Löfven återställt läget efter den skada Juholt gjorde partiet.
Därmed är det alltså dags för fas två för Löfven, att pröva om kraften håller för att locka väljare som befinner sig längre från S än de som tog en tillfällig "Juholtpaus".
Hur det ska gå till är säkert även allianspartierna nyfikna på. Men bättre än att avvakta Löfvens nästa drag, eller nästa opinionsmätning, är att själva rycka åt sig initiativet.
Ledarredaktionen
