Och han vill få publiken att sjunga med i sin nyskrivna visa – om Pinocchio. BT är först med att publicera texten, skriv ut och ta med!
Nu är det premiär för Sommartorsdagarna på Stora torget. Och det är en rejäl samling artister som inleder sommarens första omgång. På scen står Rock-Olle, Caroline Larsson, Andra Generationen, Caracola och så förstås – Lasse Berghagen.
Och boråsarna får agera premiärpublik, när Lasse Berghagen för första gången själv framför visan Pinocchio. Visan skrev han till Loa Falkman, som har framfört den några gånger.
– Det är en allvarsam visa med många bottnar. Pinocchio får symbolisera att vi är maktlösa över vad som händer och sker – det sitter en mästare och styr över allt, säger Lasse Berghagen, och utbrister plötsligt:
– Vi gör en kupp, ni kan väl publicera texten i tidningen i morgon! Så kan publiken klippa ut den och ta med.
Mycket tid med barnbarn
Annars har Lasse Berghagen lämnat kuppernas förlovade land – Allsång på Skansen – och tar det lite lugnare. Han har fyllt 63 och tillbringar mycket av sin tid med barn och barnbarn. Det blir bara ett tiotal konserter i sommar.
– Jag har jobbat väldigt hårt ända sedan jag var 19 år, och efter tio somrar med Allsång på Skansen kände jag att roligare kunde det inte bli. Vi kunde inte förnya programmet mer.
Självklart såg han premiären av Allsången i tisdags, och han tycker att efterträdaren Anders Lundin sköter sig bra.
– Det är bra att traditionerna finns kvar, att vi bevarar den svenska visskatten. Men min professionella åsikt är att de borde våga stanna upp lite mer, och ta det lite lugnare ibland.
Släkt i Borås
Lasse Berghagen besöker gärna Borås ibland eftersom släkt och bekanta bor här.
– Min dotter är gift med en boråsare, så hennes svärföräldrar bor där. Och en hel del andra vänner också.
Boråsarna kommer att få höra många av de gamla favoriterna i kväll, när Lasse och hans fyramannaband intar scenen klockan nio.
– Jag bjuder på min musik, både gammalt och nytt, det folk vill ha. Som Stockholm i mitt hjärta.
PINOCCHIO
Text och musik: Lasse Berghagen
När någon har lämnat estraden
och gått till vår evighet
försvunnit som en i raden
till de tystas majoritet
Då kommer vi döden så nära
att vi känner hans andedräkt
först då får vi märkligt nog lära
att livet och döden är släkt
I tidsflyktens glädje och pinor
vi bärs av en okänd hand
som Pinocchio i sina linor
och visst stör det väl oss ibland
att någon annan styr och ställer
någon rår efter sitt behag
Dockmästarn vet vad som gäller
så vi dansar väl du och jag
Refräng:
Pinocchio Pinocchio
vi är många som du
så dansa med oss nu
Pinocchio Pinocchio
morgondan är blott en dröm
så dansa nu och glöm
Pinocchio
Inte bryr sig publikens hjärnor
om vi snubblar och ramlar omkull
därovan finns längtornas stjärnor
och under finns dödgrävarns mull
Från den stund vi äntrar scenen
från urlivets gåtfulla hav
så ler vi och sprattlar med benen
tills linorna plötsligt klipps av.