Jill når nya höjder

I år är det tio år sedan hon slog igenom i melodifestivalen. Ett startskott på en framgångsrik karriär.

På lördag är det final den svenska uttagningen.

Har du följt delomgångarna?

– Slaviskt. Vi spelar klockan fem på lördagarna, sedan dukar vi upp och sitter och dissar och ringer och röstar.

Vad tycker du?

– Jag tycker att festivalen har blivit urvattnad. Jag har svårt för när man ser rakt igenom artisterna.

32 låtar, de flesta har varit sådär. Hur är det möjligt?

– Låtskrivarna är etablerade. De vet vilken form låten ska stöpas i för att den ska gå hem. Du har dina tre minuter – folk ska ta in låten vid en lyssning, och då måste den vara enkel och lättsmält. Och då är blir det inte så jäkla bra alltid.

Charmig

BT visar bilderna härintill.Hon ler lite åt dem, pekar på bilden från 2003, Crazy in love. Det är rätt, rött, roligt.

– Det där känns helt okej. Men det där. (Fingret hamnar på bilden från 1998.) Det känns som? kom och hjälp mig. Varför sa ingen någonting? Det där är en tant som jag inte vet vem det är. Och det där är en osminkad debutant, ganska charmig i och för sig.

Charmen har hon behållt och utvecklat. Gjort till ett signum.Hon hälsar på alla i publiken. Inte, ”Hallå Borås, hur mår ni?!” Nej, hon står i foajén före showen och skakar hand med varje besökare.

Men ska det inte finnas en distans – stjärnan Jill Johnson ska inte komma för nära?

– Jag vill inte ha den. Dessutom har jag den redan på ett sätt. Jag är artisten och de vill ha min auotgraf och de har gått till min konsert. Där har du distansen.

Hon är i slutfasen av sin Music Row-turné. Nio spelningar på tio dagar.

Hur vill du beskriva den här turnén?

– Väldigt omfattande på alla sätt. Det är country, blues, acappella, fullband, akustiskt – nästan 30 gig. Mer publik, mer infektioner, mer resor och mycket högre krav.

Infektioner, ja. Hon var tvungen att flytta konserten i Borås, den 14 februari. Streptokockerna blev för tuffa för henne.

– Hälsomässigt har det varit motvind hela den här turnén. Jag har infektioner hela tiden. Det funkar, men jag måste lägga mig direkt efter gig, jag måste dricka mycket vatten, skippa alkohol och det söta, äta ordentligt? ett lite tråkigt sätt att turnera på.

Dock, hon talar om lyx. Att få åka runt och bli uppskattad i eget namn. Att kunna planera tillvaron. Bra när man har make och treårig dotter.

– Jag ska göra en sommarvariant, en festivalturné under eget namn.

Men hon ska inte vara med i Rhapsody in rock, som det stått i tidningarna.

Men en festivalsommar blir det? Ska du spela här i Borås, på torget?

– Nja, jag tror inte det. Jag vill inte trötta ut boråsarna och dyka upp som en gubben i lådan hela tiden. Jag är här nu.

Det är tio år sedan du vann den svenska uttagningen av melodifestivalen med låten Kärleken är. Vad känner du idag?

– Jag är inte så mycket för jubileum. Har faktiskt inte tänkt tanken.

Hon lutar sig fram. Tittar på bilderna från Malmö, de vita kläderna.

– Jag kommer ihåg att jag kände mig otroligt erfaren, för att vara debutant. Jag var ingens favorit. Det var ingen som bad att få göra intervjuer med mig. Jag var inte intressant, men jag vann med stor marginal.

Var det kaos? Du slog igenom med dunder och brak.

– Det var häftigt att bli stjärna över en natt. Det har format mig, och jag skulle inte vilja vara utan det.

Hon pekar på bilden från Birmingham.

– Men det är inget positivt minne. Det var en skittråkig stad, jag var osäker och det hela var inte så bra skött. Och jag stapplade in på fula platåskor?

Annat var det 2003. Då var det Crazy in love. Då var det en självsäker Jill, mer harmonisk. Det var där det stora genombrottet kom, tycker hon själv.

– Jag kände mig som en vinnare, trots att jag bara kom fyra.

Två år senare var hon tillbaka på melodifestivalscenen, men då som programledare.

– Jag skulle inte göra om det. Jag tyckte inte att jag gjorde det så bra. Jag har faktiskt inte tittat på det ännu, jag vågar inte. Men jag kände mig uppskattad och jag är stolt att de valde mig.

Är festivalen ett avslutat kapitel för dig?

– Nej, absolut inte. Frågar du mig här och nu, då är det avslutat. Jag är mitt i en dröm. Ska jag gå tillbaka så måste det vara något nytt och mycket bättre än Crazy in love.

Det är när du är på dekis som du gör en comeback i festivalen?

– Det är mycket möjligt. Men där är jag inte nu.

Var är du nu?

Inte på den där spektakulära toppen som när man vunnit en melodifestival. Men jag är på en jämn topp. På ett fjäll kanske?