Fantasilöst när Wilson tolkar Gershwin
Rimligt nog. För vem skulle egentligen tacka nej till att ge liv åt material komponerat av två stora musikaliska förebilder, om uppdraget dessutom innefattade tidigare outgivna låtar?
Beach Boys-profilen har i intervjuer också betonat vikten av att presentera Gershwin-skatten för yngre generationers lyssnare, och att "presentationen görs på ett sätt som de verkligen kan uppskatta" (Smashing Interviws Magazine).
En antydan om modernisering. Om något fräscht och genomarbetat. Och tyvärr, helt osant. Med ny teknik följer per automatik inte ett nytt sound; det måste du som artist arrangera om på egen hand. Men, Brian Wilson har istället valt att luta sig tillbaka mot de stillsamma mallar som redan skurits ut, och går i samma stund miste om den enskilt viktigaste anledningen till att ens göra en skiva som denna.
Resultatet?
Starka körer och stiligt orkestersound i en i övrigt fantasilös produktion.
Karin Bengtsson-Grönroos