James Blake - vackra ögonblick värda hypen
Det är inte svårt att förstå varför. Blake fångar samma experimentella melankoli som Radiohead, stoppar in den i en nyare och kreddigare dubstepkostym och toppar med en fantastisk röst som måste jämföras med Antonys.
Han är bara 21 år, alltså ung nog för att bli det nya vita hoppet. Dessutom är hans musik som gjord för att blogghajpas – små frusna ögonblick av slående skönhet som meditativt matas om och om igen.
Jag uppskattade Blakes välklippta CMYK-Ep från förra våren, men det var när han gjorde en avskalad version av Feistlåten The limit to your love i höstas som det smällde till ordentligt.
Glädjande nog har han fortsatt sökandet efter det nakna souluttrycket på debutalbumet. Kommande singeln The Wilhelm scream, I never learnt to share och avslutande Measurements är magisk lyssning.
I längden lämnar ändå det ändlösa vokalriffandet mig med en önskan om att Blake ska bryta sig ur sina snygga cirklar och göra fler låtar.
Om han inte tar det steget tror jag att hans musik om några år kommer att kännas ungefär lika daterad som Mobys reklamfilmsplatta Play gör i dag.
Våren 2011 finns det dock inget bättre soundtrack till dina promenader, tågresor och sovmorgnar.
Joel Sjöö