Nu blommar böckerna

Blommor och blomning tycks överallt på jorden symbolisera ungt liv. Blommornas stjärnliknande uppbyggnad har också kopplats till solen. Olika blommor har på grund av sitt utseende ansetts påverka männi-skans psyke på skilda vis. De har symboliserat olika egenskaper, allt från blyghet och kyskhet till den köttsliga lustan och hela den erotiska sfären.

I barnlitteraturens tidiga historia var blommorna och symboliken kring dem också viktig. Framförallt i ABC-böckerna, en av de tidigaste barnlitterära genrerna, var blommorna och dess symboliska innebörder framträdande. Bokstaven V hade allt som oftast en vallmo på sitt uppslag. Ingen vallmo vilken som helst, utan en opiumvallmo och texten handlade om att somna!

Blommorna som skönlitterära figurer för barn har således en lång tradition och det är i den traditionen två helt nya och nyskapande bilderböcker verkar.

En av mina favoriter bland svenska illustratörer, Kristina Digman, debuterar som textförfattare med Floras kulle. Den inordnar sig i ännu en svensk barnlitterär tradition, den med pysslingar i samspel med naturen. Den handlar om jagberättaren lilla Flora som letar efter en förtrollad plats som hon sett i drömmen. Hela boken har en drömsk karaktär, både text och bild förmedlar känslan av något magiskt. Den magiska stämningen kontrasteras fint av att bilderna av blommorna är in i minsta detalj realistiskt skildrade. Man riktigt känner det varma luddet kring det blyga humleblomstret. Samtidigt säger både text och bild att man kan drömma om en humla i knät. En humla som är i kramgo taxstorlek:

”Jag drömde humleblomster och en humla

den ville sova i mitt knä om kvällen

den ville klappas på den mjuka pälsen

och vila vingarna en stund”

Texten är på vacker blankvers med genomgående fyrradiga strofer, den är rytmisk och inbjuder till högläsning. Versen porlar fram som en glad vårbäck och ingenstans finns en endaste punkt.

Digman förhåller sig till en lång tradition med barn och blomster, men hennes bilder av barn är verkligen speciell. Det finns ett djupt drag av vemod över hennes brun- och storögda, stillsamma barn. De tycks alla vila på en hemlighet. Jag är, som sagt, mycket förtjust i dessa bilder och nu har jag också sett att det finns en textmässig potential hos konstnären.

I samma tradition men med ett helt annat anslag verkar Stefan Castas och Sara Lundbergs bilderbok En Blommas liv. Den börjar med att ett humleblomster slår ut och det första den ser är en lekande flicka i en livsröd sommarklänning. Samtidigt som det är en saga om blomman som vill bli sedd av flickan är det en naturskildring som visar en blommas hela livsår. Den slår ut, vissnar, övervintrar och återuppstår. Texten berättar lågmält och innerligt om livet och dess cykliska processer. Genom humleblomstrets blick kan man se hela universum, inte genom en stjärnkikares perspektiv utan helheten genom luppens lins. Textens lågmäldhet ställs mot Sara Lundbergs färgstarka och explosiva bilder. Naturen är uttryckt i klara färger i gouache och mitt i allt det starka står den spröda, blyga och ensamma humleblomman och vill att vi ska se henne för den hon är.

Två fina böcker för både barn

och vuxna att väcka sommar-själen med. Läs och gå ut –

humleblomstren har just

slagit ut!

Eva Wahlström