Mogen och återhållen jazz
Spelet är moget. Återhållet och välformulerat. Ingen som förhäver sig. Det är nog det som överraskar mest med Trio Laika.
Att musikerna trots sin ungdom (alla tre är under 30) – och trots det faktum att de debuterar – inte känner sig tvingade att imponera med yviga gester eller fyrverkerier. Att de har lugnet att låta melodierna tala.
Producenten Johan Eckerblads effekter och ljudlandskap förstärker stämningen, liksom Ricard Nettermalms trummor.
Stundtals tänker jag på Anders Jormins suggestiva svit Jord (där just nämnde Jørgensen medverkar) – för dess likartade jazzklädda folkton. Jag påminns också om likaledes unga och gitarrbaserade Trio Gordon, vars Gränsland jag hyllade i BT i fjol.
Båda triorna ägnar sig åt tålmodigt stämningsskapande med popmusikalisk utblick.
Men Gordon är uppkäftigare och tar ut större svängar. Laika kör på samma lågmälda växel rakt igenom.
Musiken på June är inte revolutionerande eller bländande virtuos. Men den är välspelad och vacker.
Emil Carlsson Rinstad