Resan till huset i Torrevieja skulle kretsa kring golf och vara ett fåtal dagar. Det blev istället 40 dagar. Med sjukdom, i hemkarantän och i ovisshet.

– Jag har fått ny syn på saker och ting. Det gäller att ha roligt och leva i nuet. Det kan fort ta slut.

Berglund sitter på läktaren i Rydahallen, medan Norrby tränar ute på gräset. Hit har han bara kommit ett fåtal gånger sen han kom hem från Spanien för dryga två veckor sen.

– Det var en mardröm.

Efter några dagars golfande blev Berglund sjuk under resan. Han hade alla symtom, men testades aldrig för covid-19. Hans bror som insjuknade några dagar senare bekräftades däremot vara smittad. Därför är han så gott som säker.

– Jag är till 99,9 procent säker.

Det övriga sällskapet hann resa hem, men Berglund och hans bror blev kvar. Tanken var att tillfriskna och ta ett senare flyg. Sen blev det total lock down på den spanska semesterorten. Duon var fast.

– Det var full handbroms, från en dag till en annan.

Samtidigt fortsatte sjukdomen husera i Berglunds kropp. Febern varade i 13 dagar.

– Jag var dålig som satan. Jag hade svårt att äta och när febern väl var över fick jag hosta. Jag fick sitta upp när jag skulle försöka sova och var uppe och rörde på mig så mycket jag orkade medan febernedsättande tabletter verkade.

Den panikångest som den före detta fotbollsspelaren dragits med sen sin karriär fick plötsligt grogrund, mitt i den spanska semesteridyllen.

– Det var inte så gynnsamt för panikångesten och den psykiska ohälsa jag lider av än i dag. Det var ingen gynnsam situation med den oron och det stresspåslag som var där nere.

Han skrattar men blir genast allvarlig.

– Det var en blandad kompott av allt möjligt. Det sitter här inne, säger han och pekar på huvudet. Det var en känsla av att det kunde gå riktigt illa. Livet är skört. Jag kom väldigt nära det. Man hörde ambulanserna köra stup i kvarten, dygnet runt, med sjuka människor.

Berglund är medveten om att det finns de som drabbats värre av corona.

– Men nu handlade det om mig, det var jag som var i situationen. Och det var det värsta jag varit med om i mitt liv, då hjälpte det inte att tänka på hur andra hade det.

När både han och hans bror var friska fanns det inga anslutningar hem till Sverige. Till slut bestämde de sig för att köra de 305 milen hem till Borås, och det var möjligt först efter att ha sökt transittillstånd och fått från svenska ambassaderna i Paris, Berlin och Madrid.

– Det var helt galet. Det var tomma motorvägar och allt var stängt. Vi körde förbi fler bilar mellan Malmö och Varberg än i hela Frankrike.

Han fortsätter:

– Att sen komma hem den där kvällen, det kommer jag alltid minnas hur det var att träffa barnen och min fru. Den känslan alltså.

Numera orkar han inte ta del av nyhetsflödet.

– Det enda man tar upp är de negativa sakerna, det är bara bedrövligt. Mitt huvud klarar inte worst case scenarion hela tiden. Det blir för mycket tankar för mig och jag vill slippa tänka. Det är det stora problemet nu, att jag går och funderar så mycket.

Vad är du mest orolig för nu?

– Var det ska ta vägen allt det här...

Han har inte delat med sig av sina erfarenheter från Spanien till Norrbytruppen. Än.

– Jag har inte riktigt fått tillfälle. Men kommer det frågor ska jag berätta så gott det går.

Berglund kan bara konstatera att Spanien och Sverige valde helt olika vägar. Det dagliga matinköpet i Spanien innebar en lång väntan innan en vakt vinkade in honom, det var engångshandskar på som skulle spritas och ett långt avstånd till alla inklusive personen i kassan.

Trots att han troligtvis har haft corona vill han vare sig utsätta sig själv eller andra. Rutinerna från Spanien sitter i.

– Man ska inte leka med elden. Det handlar om respekt för sina medmänniskor.