Ett rejält dån hörs när den närmaste grannen på parkeringen startar sin motor. Uppställd på sitt stöd kommer gokarten ingen vart när ägaren trycker gasen i botten.

– Man utvecklas mycket mer utomlands, det är bättre banor och mycket roligare att köra i den konkurrensen..., Hillevi avbryter sig själv.

Svaret går inte längre att höra genom det höga motorljudet.

Sommarsemestern är över, banan är öppen igen och med lilavit klädsel och lackering sätter Hillevi Boo Karlsson återigen varvtid efter varvtid på Göteborgs Gokartcenter. Displayen på ratten rapporterar precist varje kurva.

För bara tre år sedan inleddes den kartingsatsning som 16-åringen nu genomför. Årets säsong är hennes första som senior.

– Många börjar när de är jättesmå. Jag har haft väldigt mycket att ta igen. Det som folk lärt sig när de är yngre har jag fått lära mig nu. Och det kanske verkar självklart för alla andra som kör men för mig var det inte det. Jag har kommit väldigt långt.

I motorsportälskande Italien, på soliga South Garda kartingbana nära Gardasjön, gjorde Hillevi i våras sin seniordebut.

– Det var ganska så svårt, börjar hon när hon ser tillbaka.

– Jag placerade mig i mitten av fältet, kände mig nöjd med det. Förbättrade mig under dagen och tog mig ganska långt upp. Sen så avslutades det tyvärr med en krock.

Hillevi ler lite smått. Hon får tillbaka minnena. Påkörd på insidan av en kurva, så avslutades racet.

– Man blir ju väldigt frustrerad, man har ju ett väldigt adrenalinpåslag. Men det är väl just det jag gillar med sporten också. Adrenalinet är väl det som gör att jag brinner för det.

Det var en tidig morgon i Lidköping, frost och halka. I 80 kilometer i timmen blev Hillevi Boo Karlsson påkörd bakifrån. Den då 14-åriga rookien flög ur karten.

En totalt skrotad kart, ett blåslaget huvud och rejäla skrapsår blev resultatet. Om den intensiva kraschen satte något mentalt spår i Hillevis huvud?

– Jag blev ganska skärrad. Men det var tävlingsdag så vi fick ta en metallpåle och banka ihop karten. Den gick att köra och det gick ganska bra den tävlingen ändå.

Två år har gått sedan händelsen, och trots att minnena finns kvar är rädsla inte något som Hillevi Boo Karlsson känner av när hon nu pressar sig till max på den soliga asfalten i Göteborg.

– Det är klart det händer krascher men det är väldigt sällan någon skadar sig allvarligt. Man kan bli lite skärrad men det är ingenting som jag aktivt tänker på. Det brukar kännas rätt säkert när man är där ute.

Den brutala Lidköpingskraschen kom i Hillevis första tävlingssäsong – debutsäsongen i KCV-serien där hon slutade tvåa i totalställningen.

– Det var en väldigt stor milstolpe för mig, säger hon.

En annan stor milstolpe var Hillevis första internationella tävling, på den kurviga och snabba Pista Azzura-banan i Jesolo, Italien. Hon fick en succéstart i tidskörningskvalet och slutade på en 13:e plats.

– Jag var väldigt stolt. De var bäst i världen. Jag hade precis börjat. Jag utvecklades väldigt mycket den resan.

Hillevi Boo Karlsson lär sig, förbättras och klättrar fort i tävlingsserierna. Hon blir mer och mer van vid att ställas mot de allra bästa med liknande 125cc-motorer – både i Sverige och utomlands.

Nu dröjer det dock tills Hillevi ska ut i Europa och tävla igen. Deltagandet och resorna kostar och trots eget jobb på lager i Viared, ett konstant sökande efter sponsorer – och en mamma som stöttar till 100 procent, är det svårt få till. Det är en väldigt dyr sport.

Har det någonsin varit svårt med ekonomin?

– Ja, säger Hillevi och berättar om nödvändiga prioriteringar.

– Jag lägger ju hellre pengar på en vecka utomlands än en tävling i Sverige, säger hon.

Före nästa utlandsäventyr väntar de avslutande deltävlingarna i svenska kartingserien SKCC. Serien har över 60 deltagare. Till start i de avslutande finalerna kommer endast 36.

Om du skulle beskriva känslan när du står på startrutan, du har 35 bilar runt dig och du ska snart dra iväg inför en final. Vad känner du då?

– Innan är man ju såklart skitnervös – varje gång. Man skakar nästan. Men så fort motorn startar och man kör ut är det som att allting försvinner. Det tar tid att lära sig men jag har kommit på ganska bra metoder för att lugna mig själv så man håller fokus. Jag tror det hör till med tävlingsnerver. Jag tror aldrig man riktigt kommer över det.

Med självsäker blick och ett stort leende berättar Hillevi om vart hon drömmer att karriären ska ta vägen.

– Jag vill ju komma upp på en elitnivå. Det krävs väldigt mycket av en. Man vill utvecklas så mycket som möjligt och träna och tävla så mycket som möjligt. Vara på gymmet så mycket som möjligt.

Målet är att ta sig vidare från kartingen och in i GT-racing. Och det är tydligt vilket lag som hon drömmer om att slå sig in

– Det finns ett lag som heter Iron Dames, som kör Lamborghini. De siktar jag på som ett stort mål.

I en mansdominerad sport är det tydligt att kvinnorna i rosa dräkter inspirerar.

– Du ser ju som i dag, ingen tjej är här och tränar.

Hillevi pekar runt omkring sig.

– Men alla tävlar ju på lika villkor, det är väldigt kul tycker jag för det blir lite mer seriöst. Det är kul att också kunna vara en förebild för tjejer.

Hillevis målmedvetenhet är lika tydlig som imponerande.

– Hon kämpar hela tiden, även när det går dåligt. Att hela tiden ha en vilja. Det är det det handlar om, säger tränaren Stefan Andersson när han ska beskriva sin unga motorsportstalang.

– Denna säsongen har hon lärt sig fruktansvärt mycket och då har bitarna fallit på plats. Då går det fortare.