Damernas guldrepris kom av sig: ”Får vänta ett år till”

Målvakten var, som så många andra matcher den här säsongen, Baiks bästa spelare i finalen mot Hammarby. I andra halvlek höll hon flera gånger kvar sitt lag i matchen – men när matchen är slut lyser ändå 4–1 på resultattavlan.

– Man tänker ju att det var vi som skulle ha de där guldhattarna på oss... Förra årets final var den roligaste matchen jag någonsin spelat, och glädjen efteråt kommer jag aldrig glömma. Men det får vänta ett år, säger Riestola.

Betyder det att du spelar i Baik även nästa säsong?

– Det vet jag inte än.

Vad vill du?

– Jag vill spela futsal i ett bra lag. Men jag älskar Baik.

Hennes lag startade finalen i Eriksdalshallen på ett kontrollerat sätt och när Emma Holmberg gav Baik ledningen på en målvaktsretur efter knappt åtta minuters spel var det fullt rättvist. Men kort därefter tappade gästerna kommandot – och när Hammarby kvitterade en stund senare kändes även det målet logiskt.

– Vi vågade spela och vara trygga med bollen i början men sedan fick Hammarby energi samtidigt som vi blev nervösa och hade svårt att hantera bollen, säger Riestola.

Lagets skyttedrottning Frida Rångemyr (22 mål) är inne på en liknande analys.

– Det var en ganska jämn första halvlek men allt som allt sprang vi inte tillräckligt för varandra och hade för många individuella misstag.

Hon var först fram av alla att gratulera Hammarbyspelarna efter slutsignalen.

– Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag. Idag var Hammarby bättre än oss – tyvärr – och då är det bara att lyfta på hatten och gratulera. Men det är väldigt surt.

Hon är besviken över prestationen.

– Det känns stort att få spela en till SM-final, det är inte många som får uppleva det. Samtidigt kom vi ju hit för att vinna och det misslyckades vi med. Det känns överlag som att vi var för stressade och hade många missar i kommunikationen. Små grejer som kostar mycket.

När matchen hade stått och vägt några minuter i början av den andra halvleken sköt Hammarbys Alexandra Lindberg ett skott som ändrade riktning på Baiks lagkapten Julia Gilkes.

– Bollen tog på mitt knä och gjorde att det blev helt omöjligt för ”Risto” att kunna ta den. Väldigt bittert, det kändes lite som att luften gick ur oss efter det, säger Gilkes.

Frida Rångemyr fick en stor chans att kvittera till 2–2 när dryga halvtimmen var spelad – men närskottet gick över mål och bara sekunder senare stod istället Sibel Göker för en av finalens finaste individuella prestationer när hon tog emot bollen och vände förbi Baik-försvaret i en och samma rörelse för att därefter prickskjuta in 3–1.

– Det var mentalt jobbigt att vi missade vårt läge och att de sedan gjorde mål istället, konstaterar Gilkes.

Kort efter prisceremonin samlade tränaren Amalia Arvidsson sitt lag i omklädningsrummet för att säga några väl valda ord.

– Hon sa att vi ska vara stolta över oss själva trots den här förlusten – vi har gjort en väldigt bra säsong och om ett tag kommer vi känna att vi vann ett silver, inte bara att vi förlorade ett guld, säger Gilkes.