Domaren bröt matchen och räddade liv: ”Det var riktigt otäckt”

Lördag den 26 augusti spelar Norrby och Eskilsminne match i P19-superettan södra. I halvtid gläds hemmapubliken åt både hattrick och 4–1-ledning. Men en kvart in i andra halvlek förlorar fotbollen helt sin betydelse.

Motståndarlagets målvakt rusar ut för att avstyra en målchans, kolliderar med en snabbt avancerande Norrbyspelare och faller ihop med kraftig blodutgjutelse från näsan. Domaren Rasmus Hermansson, 22, reagerar instinktivt och tillkallar hjälp eftersom den sortens kollisioner kan leda till skallskador. Sen tittar han ner.

– Målvakten ligger och skakar för att han inte får luft och jag ser bara vitorna när jag tittar på hans ögon. Då inser jag allvaret.

Rasmus Hermansson dyker ner på marken, sticker in två fingrar i munnen på den medvetslöse målvakten och märker direkt att det är som han befarar. Tungan har fallit ner i halsen och blockerar luftvägarna.

– Medan jag gräver för att försöka få upp tungan får han kraftiga krampattacker och biter mig hårt. Smärtan i fingret gör att jag inte kan fortsätta och en Norrbyledare tar över. Istället följer jag instruktionerna från 112 och trycker och masserar bröstet. Och vi lägger honom även i sidoläge.

Domaren jobbar vidare tillsammans med bland andra Norrbys fysio och sjukvårdare Rubin Baci. Minuterna går och situationen blir stegvis bättre. När ambulansen anländer är målvakten vid medvetande igen och andas kontrollerat. Han förs till sjukhus där man konstaterar hjärnskakning och en bruten näsa.

– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det har varit ett benbrott eller avslitet korsband på sin höjd. Men då har det handlat om smärta – inte om liv och död. Jag var väldigt chockad och tagen efteråt – lite som i en bubbla, berättar Rasmus Hermansson.

Han fortsätter:

– Jag är ju inte så mycket äldre än spelarna i P19 och att då se honom ligga och bara skaka sådär. Det var riktigt otäckt. Det var tur i oturen att det hände i centrala Borås. Då är förutsättningar bättre att det ska sluta väl.

Även Eskilsminnes tränare Ashkan Esfandi blev rejält omskakad.

– Precis när det hände var det nästan värst för alla runt omkring – publiken, oss ledare och alla killar han spelat ihop med sen de var sex år. Han själv var ju medvetslös, säger Esfandi.

Tränaren berättar att den 17-åriga målvakten är tillbaka på benen igen, men ska gå igenom stegen i hjärntrappan innan det kan bli tal om fotboll igen.

– De som hjälpte honom räddade ett liv den dagen och vi är alla tacksamma för att de agerade så snabbt och kraftfullt, säger Esfandi.

Matchen då? Efter att ambulanspersonalen gett besked om att läget var stabilt överlät domaren beslutet om att avbryta eller fortsätta till ledare och lagkaptener i de båda lagen. Och sen lät hemmalaget Eskilsminne få sista ordet.

– De ville fortsätta kriga för sin vän, säger Rasmus Hermansson.

Efterspelet har dock inte handlat så mycket om slutresultatet (5–2) utan om räddningsinsatsen.

– Den första akuta hjälpen är det som räddar liv och så som jag har fått Rasmus agerande beskrivet för mig gör han en hjälteinsats, säger Fredrik Isacson, som jobbar med domarutveckling på Västergötlands fotbollförbund.

Isacson är tydlig med att sjukvårdsansvaret ligger hos den arrangerande föreningen och att domarens roll är att ta en ledarroll i den akuta situationen.

– Men Rasmus gör ju det och mer därtill.

Hur ofta inträffar den här sortens allvarliga händelser i samband med match?

– Det händer nog ändå en eller två gånger per år. Kanske inte just att tungan faller bak men kollisioner där spelare faller ihop och kanske får andnöd och hjärnskakning.

BT har varit i kontakt med målvaktens familj inför publiceringen.