En stor lirare tackar för sig

– Det får komma andra nu, säger 33-åringen en halvtimme senare.

Hennes avslutning blev långt ifrån glamourös. Lindén var bra och visade många gånger den fina bollbehandling och det utmärkta spelsinne som gjort henne till en av landets bästa forwards i över tio års tid.

Men inramningen var knappast klockren: två plusgrader, horisontellt regn och bara 304 åskådare som såg GFC vinna med 2–0 mot Piteå på Valhalla.

– Det var kallt, men gott ändå. Det har varit mycket känslor de senaste dagarna, så det har känts lite speciellt.

Lindén står i korridoren på Valhalla IP. Det tog lång tid för henne att ta sig de där dryga 50 meterna från avbytarbåset till omklädningsrummet. Många av de 300 närvarande ville ju få chansen att uppvakta veteranen. Hon fick skicka med föräldrarna flera av gåvorna.

– Det var lite allt möjligt, men mest blommor.

Nu är hon mest tom. Tolv års pendlande från Borås till Göteborg är över. För även om Lindén hade en övernattningslägenhet i Göteborg ett år har hon varit boråsare hela tiden.

– Jag bodde inte så många nätter i den där lägenheten. Året efter valde jag istället att gå ner i arbetstid.

Men riksväg 40, den vägen kan hon utan och innan.

– Ja, men det är en bra väg. Och jag har inte pendlat alla dagar. Måndagar brukar jag och Anna (Ahlstrand) bo över hos Beata Kollmats, det kommer jag också att sakna.

Piteås landslagsspelare Josefin Johansson passerar på väg mot spelarbussen. Hon stannar till, ger Lindén en kram och säger:

– Grattis till en grym karriär. Synd att du skall sluta.

Lindén konstaterar att allt har ett slut. Sedan berättar hon att hon hela året varit inställd på det här, även om det definitiva beslutet togs för någon vecka sedan.

– Jag har lite svårt att ta avsked, men vid bortamatcherna har jag ställt in mig på att det är sista gången jag kommer hit. Det gjorde det lättare att ta det slutgiltiga beslutet. Sedan jag berättade att jag tänker sluta har jag fått många fina ord från fina personer.

En hyllning kom från tidigare lagkompisen Lisa Ek, som skrev ett blogginlägg om Lindén och Anna Ahlstrand, som också gjorde sin sista damallsvenska match i går. I inlägget berättar Ek om en satsning på mental träning två–tre kvällar i veckan säsongerna 2010 och 2011:

"Först vid 22-tiden på kvällen satte sig Anna och Sara i bilarna och körde hemåt, till Borås och Grästorp. Jag vet med 100 procents säkerhet att vi aldrig hade vunnit cupguld utan de kvällsmötena och de som investerade mest var förstås de som åkte längst och jobbade mest. Det är vad det innebär att vara lagspelare."

Lindén har varit en lagspelare. Men även individuellt duktig. Tidigare i höstas nådde hon upp till fina 100 allsvenska mål.

– Det var kul, en milstolpe. Hade jag inte nått dit kanske jag hade kört en säsong till…

Sin sista damallsvenska säsong spelade Lindén från start i alla matcher. Det blev fem mål, men kunde ha blivit något till i dag.

– Jag hade två bra chanser, det var nära…

Hon är totalt sett nöjd med året.

– Jag har hållit en jämn nivå, det har känts väldigt bra. Det är rätt läge att sluta, en bra avslutning.

Vad händer nu?

– Vi skall ut och käka med laget, och så skall jag spela Knallen cup. Men sedan, jag vet inte. Jag skall börja jobba som vanligt folk, men det känns lite som dagen efter studenten.

Kan du tänka dig att jobba som fotbollsledare?

– Jag känner mig inte som tränartypen, men det finns ju andra uppgifter. Och jag har tillhört lag sedan jag var fem år, så jag kommer säkert att sakna det.