För några veckor sedan stod det klart att den spelskicklige guarden från Kinna skrivit på för Borås Basket. Klubben där hans farfar Bertil varit stark man och hans syster Felicia tidigare spelat. Men framför allt – där hans pappa är en stor profil.

Han är införstådd i att han behöver visa ännu mer än andra på planen för att övertyga folk om att han är värd den här chansen.

– En del kanske tycker det ser dåligt ut, men det får de tycka och tänka. Jag vet själv hur bra jag är. Det är klart att min pappa bestämmer och så, men det är coacherna som tar fram vilka spelare de vill ha, säger Larsson.

Som spelare noterades Jonas Larsson för 163 landskamper, ett SM-guld (med Plannja) och sju år som utlandsproffs. Efter den aktiva karriären har han haft en bärande roll i ledarstaben i Borås Basket och Filip ser nästan enbart fördelar med att ha en pappa som varit och är framgångsrik.

– Det har varit fantastiskt för mig. Jag har fått åka med överallt och fått uppleva väldigt mycket. Att ha en person som kan så mycket basket nära sig har gjort mig mycket bättre. Han har varit avgörande för mig, säger han.

När BT möter Filip utanför Kinnahallen är han klädd i Borås Baskets träningskläder. Det regnar från och till och inifrån hallen hörs basketbollar studsa på trägolvet. Han kliver in och plockar med sig en boll ut till asfaltsplanen. Han berättar att han brukar vara här och spela nästintill varje dag, och blickar tillbaka mot uppväxten.

– Här har man varit väldigt mycket, både i hallen och på fotbollsplanen. Det har säkert varit flera timmar om dagen i snitt, och det här stället har betytt mycket för mig.

Ett stenkast från asfaltsplanen ligger Viskavallen, där Filip under fjolåret öste in mål för Kinna IF. Han gjorde 38 mål på 18 matcher i P16-allsvenskans grundserie, vilket gjorde honom till Sveriges bästa målgörare på pojksidan 2022.

Han står med basketbollen i händerna och kollar ut över den gröna gräsplanen. Det var inte speciellt längesedan han tog beslutet att satsa hundra procent på basket. Till slut var det ett självklart val men under förra säsongen insåg han att även skulle kunna ha blivit riktigt bra på fotboll.

– Det kom ganska naturligt. Vårt lag i fotbollen splittrades, några gick till Elfsborg och vissa upp till A-laget och det kändes inte längre som samma grej. Jag var mer exalterad över mitt nya steg i basketen än ledsen över att sluta med fotbollen.

Han fortsätter:

– Det är svårt att säga hur långt jag hade kunnat gå i fotbollen, men jag kände mig i bra form förra året. Hade jag lyckats hålla i det och gått till Elfsborg, kanske jag hade kunnat ta mig till allsvenskan.

Trots att beslutet inte varit lika jobbigt som han hade räknat med är han tydlig med att fotbollen har betytt mycket och varit viktig för honom. Han lyfter även fram en person som varit avgörande under hans karriär.

– Det går inte förklara hur bra min tränare i Kinna IF, Kristofer Sjödahl, har varit för mig. Han har alltid låtit mig göra som jag vill och träna det jag vill. Han är sjukgymnast också och har hjälpt mig med alla skador. Det var han som gjorde mig till den spelaren jag var och jag är säker på att det även har betytt mycket för min basket.

Skador och framför allt axelproblem är något som förföljt Filip genom hans ganska korta karriär, men han har aldrig funderat på att ge upp målet att få ett ligakontrakt med Borås Basket, något som han nu har uppnått.

– Jag har haft väldigt många skador, framför allt genom basketen. Det har varit ganska tufft och det har påverkat mig en hel del, men det har även fått mig att njuta ännu mer när jag varit på planen. Jag har aldrig funderat på att lägga av för basketen är det bästa jag vet.

Efter en kraftig regnskur har vi förflyttat oss in i hallen, och sitter vid ett träbord i ett av rummen precis intill där träningen är i full gång. Ibland är det svårt att höra vad Filip säger över ljudet av studsande bollar och skrik. Han berättar att han har varit med om väldigt mycket i basketväg under sin uppväxt, mycket tack vare sin pappa, och att hans bästa minnen från barndomen involverar den klubb han nu har skrivit på för.

– Borås Basket har verkligen varit mitt liv, det kanske låter konstigt men så är det. Det minne som ligger närmast i tiden är ju tyvärr från denna säsongen. Jag var med på alla matcher under slutspelet och det kändes som att det här var rätt år. Men det gick ju tyvärr inte som man hade hoppats på och det var riktigt jobbigt och tungt. Jag vill inte uppleva fler finalförluster.

Han fortsätter:

– Men ett minne som är extra fint, som jag ofta pratar om med pappa, var under Henrik Sonkos första säsong med Borås. De mötte Jämtland i kvarten och vann första där uppe, men förlorade på hemmaplan. Jag var helt förstörd och skrek att jag måste få åka med dit igen när det skulle avgöras. Borås lyckades till slut vinna efter att Jämtland missat sitt skott i sista sekunden och den glädjen går inte att beskriva. Det var helt fantastiskt.