Solen strålar över Furuvis gröna gräsmatta i Rångedala. Längs med ena långsidan finns de traditionella träläktarna och klubbstugan är färgad röd, som sig bör på en gammal idrottsplats. När Frida Rångemyr kliver ur bilen och äntrar den välskötta planen säger hon:

– Det var här allt började. Här har jag spenderat många timmar på sommarloven.

Regnet börjar falla bara minuter senare. Frida föreslår klubbstugans plåttak som skydd, letar reda på rena plaststolar och slår sig sedan ned.

Allt tog sin början på planen hon tittar ut över. Bristen på fotbollsintresserade tjejer i området var stor. Det fanns bara en som gillade sporten.

– Här spelade jag tills jag var 13, med killarna. Jag var den enda tjejen som spelade fotboll i min årskull.

Trots det började målskyttet redan i ung ålder.

– Jag fick ett rykte om mig. Inte bara för att jag som enda tjej spelade med killar, utan även för att jag gjorde mycket mål. Ofta fanns det en underskattning och när jag gjorde tre mål i en match blev de ganska häpna.

När Rångemyr blev äldre byttes pojklaget mot Äspereds damlag. Därefter följde spel i division 1 med Örby innan hon till slut hamnade i Södra Ving/Hössna/Timmele där nätet har rasslat många gånger.

– Jag har elva mål kvar till nummer 200 i Södra Vings tröja, berättar hon.

Sett till alla Sveriges damserier finns det ingen som under årets säsong gjort fler mål än den 27-åriga anfallarens 28. På lagstatistik.se, som håller järnkoll på alla serier och målgörare, ligger hon i topp. När hon får beskedet blir hon förvånad.

– Det var mer än vad jag visste. Superkul såklart. Jag har alltid varit en målfarlig anfallare. Man får anpassa sig sitt spel ju äldre man blir men det är kul att det fortfarande sitter i.

Trots en överlägsen statistik i division tre och erbjudanden från lag högre upp i seriesystemet väljer Rångemyr att stanna i Södra Ving, som ligger tvåa i serien med sju omgångar kvar att spela.

– Örby har hört av sig några säsonger men samtidigt känns det som division två eller tre är en bra nivå för att kunna fokusera på futsalen också. Det blir lite för mycket annars. Det har gått så bra i futsalen så det är någonting jag vill satsa på.

Baik futsal blev i våras svenska mästare efter finalsegern mot Gais hemma i Boråshallen, där Frida Rångemyr fastställde slutresultatet 2–0.

– Det var helt fantastiskt. En grym säsong från hela laget och ledarstaben. Att få spela final och vinna guldet på hemmaplan i Borås var magiskt.

Hon har varit med sen damlaget bildades för fyra år sedan. Förr var hon ”bara” en målskytt. Nu tänker hon mer på lagets bästa.

– Jag känner att jag utvecklats väldigt mycket i futsalen. I början gjorde jag bara mycket mål men nu har jag tagit en annan roll. Jag gör fortfarande mycket mål men tar en mer defensiv roll och gör grovjobbet. Jag försöker höja laget genom att spela intensivt och aggressivt.

Efter säsongen belönades hon med en landslagsuttagning. I debuten mot Kroatien kom första målet.

– Det blev som ett kvitto att man gjort någonting bra. Det var en väldigt lyckad vecka. Roligt att få vara med på en sån stor resa. Väldigt nervöst men jag trivdes bra.

Hon berättar vidare:

– Det blir lite surrealistiskt att sjunga nationalsången. En otrolig häftig känsla. Att representera sitt land i en idrott är bland det största man kan göra. Det var rysningar.

Nästa landslagssamling är i Portugal och den förra samlingen gav Baiks pivot förhoppningar om nya landskamper.

– Förbundskaptenerna säger inte så mycket. Jag fick inte supermycket speltid men jag tycker att gjorde det bra. Jag hoppas.