Guldhjälte i Elfsborg och Malmö – saknar kicken: ”Fick en klump i magen”

Målvaktstalangen från Viskafors gick från moderklubben Rydboholms SK till Elfsborg som 16-åring. Det var där han utvecklades och slog igenom och säsongen 2006 ledde det hela vägen till SM-guld. Föreningens första sedan 1961.

– Det är bland det största jag varit med om – att vinna med min hemmaklubb. Det var året efter att vi fick ny arena och Svensson-killarna kom hem. Publikstödet var fantastiskt och det fanns ett fotbollsrus i hela stan. Det var som att guldet sökte sig till Borås Arena, berättar 42-åringen, som inte var given inför säsongen och sedan stod i varenda match efter att Abbas Hassan blivit skadad. Han höll dessutom nollan tolv gånger.

När Johan Sellberg-Wiland till slut lämnade Elfsborg sommaren 2008 var det för den danska storklubben FC Köpenhamn, där han bland annat fick uppleva fyra ligatitlar och ett gruppspel i Champions League. Men efter några framgångsrika säsonger blev han bänkad och utfryst av tränaren Stråle Solbakken.

– Jag mådde enormt dåligt under ett och ett halvt år. Det fanns en brist på mänsklig förståelse och en oförmåga att hantera motgångar. Det gick ut över ett par spelare och jag var en av dem. Till slut var jag så långt ner i skiten att jag trodde att jag inte var värd nånting.

När det var som värst funderade Johan Sellberg-Wiland på att lägga av, men istället fick han en ny chans i Malmö FF. Och där kom vändpunkten och det andra SM-guldet 2016.

– Det betydde något på ett annat plan än det första med tanke på det jag hade varit med om. Det satte fart på min karriär igen och fick mig att känna att jag kunde prestera, att jag inte var så dålig.

Var har du hjärtat när allsvenskan avgörs?

– Det är svårt. Jag har bekanta på bänken i båda lagen. Jag har spelat med Emir (Bajrami) och Martin (Andersson) i Elfsborg och hade Jonnie Fedel som målvaktstränare redan på min tid.

Han pausar kort.

– Jag tycker personligen att Elfsborg spelat den bästa fotbollen. Man har ordnat upp defensiven, som tidigare varit en akilleshäl, och har varit solida. Sett över säsongen är man värda att vinna.

Och hur tror du att det går?

– Med tanke på att Malmö fick en andra chans är det uppförsbacke för Elfsborg. Jag tror att MFF vinner med 2–1 med publikstödet i ryggen. Men all credd till Elfsborg om de tar det.

I helgen var den förre stormålvakten nere i Borås och såg Degerforsmatchen tillsammans med några andra 06:or, som var inbjudna av Elfsborgs historiska akademi. När Malmö hade förlorat mot Häcken och det stod klart att det kunde bli en guldmatch kom minnena tillbaka.

– Jag kom ihåg hur det kändes när jag vaknade upp och skulle möte Djurgården i sista omgången 2006 och ville att tiden skulle gå fortare så att matchen kunde börja. Det var något speciellt med atmosfären när spelarna gick ut på Borås Arena – jag visste precis hur de kände.

Saknar du fotbollen?

– Jag gjorde det i söndags – jag fick en klump i magen vid tanken på att jag inte kommer att få uppleva den sortens stormatcher igen. Men de utgör kanske tre procent. Resten – långa resor till meningslösa bortamatcher i regn och rusk – not so much.

Efter spelarkarriären gjorde Johan Sellberg-Wiland ett år som målvaktstränare I AFC Eskilstuna. Men den långa pendlingen från Tyresö tog ut sin rätt.

– Jag kom väl också fram till att jag är mer spelare än tränare och att det inte var något jag skulle vara beredd att satsat på ett helt liv. Man måste älska fotboll otroligt mycket för att orka det och jag ville vara mer med familjen. Så jag bestämde mig – nu måste jag fan bli vuxen.

Han sträckte ut sin hand på det professionella nätverket Linkedin, skrev att han nog ville jobba som säljare och utnyttja sin sociala kompetens och fick stort gensvar. Det ledde till ett jobb på ett bemanningsföretag, där han hade SEB som kund. Det ledde i sin tur till att han blev rekryterad som gruppchef.

– Jag visste inget om bank och inget om ledarskap utöver det jag lärt mig inom fotbollen, vilket i och för sig är ganska mycket. Men jag är inte den som inte antar en utmaning.

Vad tar du med dig från fotbollen in i ditt chefsjobb?

– Att alla är lika viktiga. Det är viktigt att ge alla uppmärksamhet i gruppen oavsett vad de har för spetskompetens eller bakgrund. Efter det jag var med om tål jag inte när någon behandlas illa. Jag försöker vara en stöttepelare om någon har det jobbigt på eller utanför jobbet och tycker att det är viktigt att hela människan mår bra.