Örby förbereder sig för tuffa kampen mot Elfsborg

Speakern på Örby IP har just ropat ut att matchen mot IFK Göteborg bryts efter 30 minuter (se separat artikel). På läktaren står IFK Örbys lagkapten Anna Lundstedt och huttrar i höstkylan. Mittbacken säger att hon troligtvis inte kommer att spela i ettan nästa år. Hon har ett krånglande knä, och skall bli mamma i mars.

– Just nu är min tanke att kunna vara med vid sidan om och bidraga där med rutin. Det skall bli kul. Vi börjar med samtal nu under nästa vecka, säger Lundstedt.

Hon är alltså en av de ledare som skall försöka bygga ett slagkraftigt Örbylag till 2024. Året då IFK Örby för första gången är på samma nivå som IF Elfsborg.

– Det blir spännande. Det har ju varit så innan, höll jag på att säga. Men då var det ju Bergdalen. Jag tänker att det kanske blir lite likt det, säger Lundstedt.

BT: Fast Bergdalen betalade inte sexsiffriga årslöner som Elfsborg gör.

– Det är ju sant. Och där kan vi inte konkurrera. Så det blir intressant att se var folk väljer att spela.

Sätter du några kronor på att Örby är bäst i bygden även nästa år?

– Absolut. Vi måste tro på oss själva. Fast jag kanske inte skall sätta hela mitt sparkapital…

Inne i klubbhuset står tränare Mikael Broman. Han tog över i maj, och ledde till slut laget till förnyat division 1-kontrakt.

– Du kommer inte att få något svar om nästa år, för det finns inget svar att ge, säger han.

Är du intresserad av att fortsätta?

– Jag älskar den här gruppen och det vi har gjort tillsammans. Min premiss är att så länge man får mer energi av en grupp än man gör av med, vill man vara kvar. Och det får jag i den här gruppen. Det är en fantastisk grej. Om det betyder att jag tränar laget nästa år eller inte, det vet jag inte.

Sedan tillägger han:

– Det finns så mycket outnyttjad energi i damfotbollen. Det är mycket roligare att träna damlag än vad det är att träna herrlag. Du får en annan energi tillbaka.

Han inser att Elfsborgs uppflyttning till ettan förändrar förutsättningarna för Örby, och att man riskerar att tappa spelare till de gulsvarta, inte minst med tanke på lönerna.

– Den som vill spela fotboll för pengar kan inte göra det i Örby. Här spelar man av andra skäl. Då är det mycket grupptillhörigheten, vi pratar om vårt ”Örbyhjärta”. Vi har något här som är värt att vårda.

Sedan lägger han till att Örby ändå på många sätt är starkast i regionen genom att man utöver sitt A-lag i ettan har ett division 3-lag, ett F17 i högsta serien samt ett F16 som har vunnit DM.

Örby har också flera spelare som var på elitnivå i fjol. En av dem är boråsaren Maja Wrångemyr, som var inhoppare i våras, men gjorde åtta mål under hösten och därmed delade segern i Örbys interna skytteliga.

– Det har gått väldigt bra i höst. Det känns som att man har kommit in i det, så det har varit kul att få chansen att starta, och även göra bra ifrån sig, säger hon.

Wrångemyr har en säsong i Elfsborg på sitt cv. Var hon spelar nästa år vet hon inte.

– Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Det beror väl mycket på vilka spelare som blir kvar, vilka tränare och vad det finns för andra klubbar. Jag har trivts i Örby, det är så klart ett alternativ att vara kvar. Men jag får se.

Vilka tror du är bäst nästa år, Örby eller Elfsborg?

– Det beror ju förstås på hur Elfsborg värvar, och vilka som är kvar i Örby. Som det är just nu tycker jag att vi spelar bra, då skulle jag tro att det blir en jämn match.

I Örby får Wrångemyr milersättning för pendlingen från Borås. Hon jobbar på revisionsbyrå, och samåker med Felicia Muukka. Ibland även med Hanna Gunnarsson.

Den sistnämnda startade säsongen i elitettan och Alingsås, men valde ganska tidigt att bryta kontraktet där. Hon säger att det var rätt val att gå över till Örby.

– Det var det absolut. Det här var väldigt bra för mig, det perfekta valet. Jag har trivts väldigt bra i Örby. Sedan får vi se vad som händer nästa år. Jag har inte hunnit tänka så mycket på det, jag ville avsluta här först.

Trivsel är viktigt för dig, eller?

– Jätteviktigt. Det har jag märkt det här året. För att jag skall ha kul med fotbollen behöver jag ha kul runtom också, säger Gunnarsson.

Om Elfsborg ringer?

– Jag vet inte. Vi får se. Det är alltid lika svårt när man kommer till den här tiden på året, lika jobbigt eftersom det är mycket som skall spela in, pendling, trivsel och så. Jag är väldigt velig av mig, så det kommer nog att ta ett tag.

En som inte är så intresserad av att spela i Elfsborg 2024 är Josefin Johansson.

– Hade de spelat någon serie högre upp skulle jag absolut ha funderat på det. Men mitt mål är att spela högre än division 1 nästa säsong, säger hon.

Vad tänker du om nästa år?

– Vi får se. Mitt mål är fortfarande att se hur långt jag kan ta mig. Nu har kroppen svarat bra under hösten, och jag är jätteglad att jag valde att ta den här vägen genom Örby. Men jag vill helst ta nästa steg.