Osynlig i fjol – nu glänser mittfältstalangen

När Bergdalen vann toppmötet med Göteborgs DFF i lördags var Gunnarsson mittfältets drottning. Hon täckte stora ytor i defensiven, och var hela tiden spelbar.

– Det är min grej att vara lite överallt. Jag skapar mycket rörelse, och har den där extra energin som gör att jag orkar springa i 95 minuter, säger hon.

Tränar du extra kondition?

– Nej, men jag har alltid sprungit mycket. En del säger att jag är en duracellkanin.

Hon är även en mittfältare som är central i spelet, som vill ha bollen hela tiden.

– Jag gillar att vara spindeln i nätet – både att fördela bollar och att bryta motståndarnas anfall. Jag skulle säga att jag har bra spelförståelse och som innermitt är man alltid med i spelet.

Hösten 2019 var hon med och kvalade upp Brämhult från trean till division II. Själv valde hon dock att kliva ytterligare en division uppåt – till ettan och Bergdalen. Där blev premiärsäsongen i fjol inte vad hon hade tänkt sig.

– Jag har alltid varit innermittfältare, men fick spela på kanten. Jag tyckte inte att det var jättekul, och var väldigt negativt inställd. Det låter kanske töntigt att säga, men jag kände det som att jag inte bidrog med något alls i matcherna, att jag lika gärna kunde ha suttit bredvid. Men nu i efterhand känns det som att de ändå gjorde helt rätt, att det året gjorde väldigt mycket nytta för mig.

Redan i vintras kände hon att hon var redo att kliva fram och ta en större roll.

– Jag gick NIU på gymnasiet och sista året där märkte jag att jag hade utvecklats. Och i början av den här säsongen kände jag att jag började bidraga mycket till laget.

Hur förklarar du ditt lyft?

– Den största grejen är nog att jag har börjat ta för mig. Sedan har jag väl vuxit till mig lite. Jag har alltid varit väldigt liten, och det var nog en orsak till att jag sattes på kanten första året. De var väl rädda för hur jag skulle klara mig på innermitt. Jag vet ju själv att jag var väldigt liten då. Men nu har jag byggt lite muskler – blivit mer stabil.

Hennes säsong har varit så stabil att hon placerar sig som lagets tredje bästa spelare i BT:s betygsliga – något som inte förvånar henne.

– Nej, faktiskt inte. Det låter kanske jättehemskt att säga så, men jag tycker att jag har gjort väldigt bra matcher.

Bra matcher har även laget gjort. Efter en halvdan start med flera jämna drabbningar mot bottenlag har man växlat upp. Med åtta omgångar kvar leder Bergdalen serien med fem poängs marginal.

– Det är jättekul. Det är många matcher kvar, så vi får inte tro att vi har vunnit serien, men vi har ett bra läge.

För det lag som vinner serien väntar ett kval där totalt sex seriesegrare gör upp om fyra platser i elitettan.

– Många har påpekat att stämningen i laget är mycket bättre i år. Vi har en helt annan vilja än vi hade förra året. Borta mot Qviding låg vi under med 2–0, men det var ingen som hängde med huvudet, och att vi klarade av att vända den matchen och vinna med 3–2 visar att det är något speciellt med oss i år.

Lite speciellt är också att Bergdalen närmast jagas av IFK Örby, ett faktum Gunnarsson är splittrad inför.

– Det är kul att det är ett Sjuhäradslag som ligger tvåa, men man har ju alltid haft lite rivalitet mot just Örby. Det hade varit riktigt surt om de gick förbi oss, vi skall se till att det inte händer…

Vad tror du händer om ni skulle gå upp?

– Det skulle göra jättemycket för flick- och damfotbollen här i Borås. Redan nu säger de att många spelare i flicklagen i Bergdalen vet vilka vi är, och har koll på att vi ligger etta.

– Det skulle locka många spelare, och även kanske få fler tjejer att fortsätta spela. Det är många som slutar i tidiga tonår, men har man något att sträva efter kanske fler vill fortsätta.

Vad strävar du själv efter? Vilka är dina mål och drömmar?

– Jag har inte så lång framförhållning. Målet nu är så klart att ta Bergdalen upp till elitettan, så får vi se vad som händer sedan. Om vi ser långt fram vill jag så klart spela i allsvenskan, landslaget och så småningom komma utomlands – det är den stora drömmen.

Utöver fotbollen i Bergdalen har hon och hennes tvillingsyster Lovis spelat futsal i RFL för Borås AIK i två säsonger. Just nu är det dock bara Lovis som tränar med Baik.

– Nu när det har gått så bra för oss i Bergdalen ligger mitt fokus på fotbollen. Jag kände lite förra året, när jag höll på att byta sport och underlag, att tillslaget inte blev bra – och så fick jag lite ont i benhinnorna.

– Men jag tycker att man kan ta med sig jättemycket till fotbollen från futsalen – det är ett tekniskt och intensivt spel. Så när fotbollssäsongen är över hoppas jag att jag får komma till Baik.