Måndag, 16.26. Telefonen ringer. Per Frick har varit svår att nå under dagen, men nu återkommer han. Den 30-årige Elfsborgsanfallaren har haft helgen på sig att fundera på om han kan tänka sig att se Elfsborg–Helsingborg med BT:s reporter vid sin sida. Varningen mot Hammarby en dryg vecka tidigare gör att han är avstängd och måste se årets sista hemmamatch från sidan.

– Hej, det är Per. Vad fan, vi kör. Något jag ska tänka på? frågar han.

– Tänk högt, bara, svarar jag.

18.52: Amanda Jenssens engelska nytolkning av När vi gräver guld i USA strömmar ur Borås Arenas högtalare, strålkastarna har tonats ner och klipp från Klas Ingessons karriär spelas på storbildsskärmarna. I lördags var det åtta år sedan bronshjälten från VM-94 och Elfsborgs tränarikon dog i cancer. Per Frick står upp, som övriga åskådare, och hedrar sin tidigare manager.

18.57: Ett 60-tal bengaliska eldar färgar Elfsborgsläktaren röd samtidigt som fyrverkerier skjuts bakom samma läktare och inmarschlåten Stå upp för Elfsborg dånar genom högtalarna.

Är du för pyroteknik?

– Får man svara nej?

Klart man får.

– Idag var det rätt coolt, det kändes uppstyrt och organiserat. Det var många bengaler samtidigt och alltihop skedde före matchstart. Det tycker jag är bättre än när någon enstaka tänds mitt under match, för det förstår jag inte riktigt poängen med. Och sedan måste man ju någonstans komma ihåg att det inte är lagligt heller.

19.02: Två och en halv minut efter utsatt tid blåser Granit Maqedonci igång matchen efter att röken skingrats.

– Det känns såklart jobbigt att sitta på läktaren, det är ju på planen man vill vara. Samtidigt kan det vara en bra reminder att vara vid sidan ibland, att påminnas om hur mycket det här betyder för så många som tittar på och lever sig in – och vilken passion det finns här. Ibland kan det vara bra att stanna upp och reflektera över hur coolt det faktiskt är att få spela sådana här matcher vecka efter vecka.

Finns det ens på kartan att du skulle spela en säsong utan att vara avstängd någon eller några gånger?

– Inte så länge man blir avstängd efter bara tre gula kort. Nu har regeln ändrats lite så att om det går tillräckligt lång tid mellan två kort kan ett strykas, men att spela 30 matcher och inte bli avstängd något alls borde inte vara möjligt. Jag förväntar mig att jag varnas åtminstone sex gånger på ett år...

Han säger att speltid och -stil förstås väger in men att han har svårt att förstå hur vissa spelare aldrig varnas

– I vissa matcher är det svårare än andra att inte bli varnad. Man får gult för ingenting om man spelar i Stockholm och 25 000 hemmafans protesterar – domarna påverkas förstås av det.

Så är det inte borta mot, säg Mjällby, menar du?

– Nej, då bedöms bara vad domarna själva ser.

19.11: Arian Kabashi, Helsingborgs ex-elfsborgare som ursprungligen är från Bollebygd, kommer runt på vänsterkanten och slår ett inlägg.

– Ute! skriker Frick, och menar att det borde blåsas inspark.

Starkt att se det från den här vinkeln 30 meter bort!

– Det var för mycket böj på det inlägget för att bollen skulle kunna vara kvar på planen hela vägen, försvarar sig Frick – med i ärlighetens namn ett inte helt övertygande tonläge.

Assisterande domaren Pär Leek på bortre långsidan är dock av samma åsikt och lyfter sin flagga. Inspark till Elfsborg.

– Jag sa ju det, ler Frick.

19.18: Oscar Aga cykelsparkar bollen utanför mål – och det är Elfsborgs tredje vassa chans redan efter en knapp kvarts spel.

Agas första match från start. Vad är din bild av honom?

– Han springer mycket, passar bra in i Elfsborgs tydliga bild av att den som spelar längst fram ska vara den som startar presspelet. Sedan har vissa spelare naturligt i sig att avsluta, och det har han. Du vet, när det kan se väldigt konstigt ut men spelaren ändå får iväg skott ur alla möjliga och omöjliga lägen. Sådan är han.

19.25: Matchen börjar sätta sig, men det står fortsatt 0–0.

Hur tror du att du kollar på en fotbollsmatch jämfört med gemene åskådare?

– Oj, svårt. Jag vet ju vad Elfsborg vill göra i den här matchen och kan säkert mer på detaljnivå se vad som fungerar eller inte fungerar, jämfört med många andra i publiken.

Vilka detaljer är viktiga mot HIF?

– I det här skedet av säsongen, när vi gjort en så bra höst, handlar det om att fortsätta göra vår grej och att göra det intensivt, ofta och bra. I just den här matchen har det nog varit väldigt lite snack om motståndarna, även om till exempel backarna som möter Taha Ali säkert har fått en extra påminnelse om att han gärna skottfintar när han är nära straffområdet så att det är dumt att täcka med hela kroppen i sådana lägen.

19.34: En bengal tänds i Helsingborgsklacken. Det går de flesta åskådarna obemärkt förbi.

– Det där är vad jag pratade om innan – vad fyller en enda bengal för funktion nu? ”Wow, ett tomtebloss...”, liksom. Jag älskar stämning på matcher, men tycker att sång är överlägset allt annat.

19.37: – Frispark, domarn!

Frick är tydlig med vad han tycker om Alexander Faltsetas behandling av Sveinn Gudjohnsen – och rättskipare Maqedonci lyssnar uppenbarligen på Elfsborgs avstängde forward. Han visslar i sin pipa och visar HIF-mittfältaren ett gult kort.

Vem skjuter frisparken?

– Det blir (Jacob) Ondrejka eller Sveinn själv. Lite svårt läge eftersom det är så rakt framifrån. Hade det varit lite mer till vänster hade det varit perfekt för Ondrejka och lite mer till höger hade Sveinn varit given. Men Jacob lägger upp bollen, så det blir nog han. Han har ett väldigt speciellt tillslag och träffar han mål är det typ omöjligt att ta de skotten, men felprocenten är lite för hög än.

Ondrejka stegar upp, tar sats, springer fram mot bollen och klipper till. Bollen seglar mot HIF-målet, burväktaren Kalle Joelsson är inte nära att stoppa den – men det gör ribban. Drömmålet är bara ett par centimeter bort.

– Fan! utbrister Frick, men finner sig snabbt:

– Jag sa ju att hans felprocent är för hög...

Vem är den bästa frisparksläggaren som du spelat med?

– Här i Elfsborg har vi haft många duktiga men ingen som har varit helt överlägsen. Ondrejka har potentialen, Stefan Ishizaki var vass, Jesper Karlsson hade ett lurigt tillslag. Men ingen slår Johan Svahn som jag spelade med i Falkenberg (utlåning, 2013). Han var överjävlig, det är det sjukaste jag har sett. Jag lovar, han satte åtta av tio på träning.

19.44: Ondrejka kliver in centralt på offensiv planhalva med bollen vid fötterna. Spelar ut till Johan Larsson på högerkanten, och denne slår ett lågt och hårt inlägg, som Alexander Bernhardsson möter i den bortre delen av straffområdet. Den formstarke yttern sätter säkert bollen i nät. 1–0.

– Sååååå ja! Jättefint mål! Fin assist.

19.48: Första halvlek är slut och Elfsborg leder rättvist med 1–0.

– Jag har hört att Elfsborgs pressfika är bra? säger Frick, och ser möjligen sin chans att för en gångs skull få tjuvlyssna på vad presspacket tycker i halvtid.

Någon minut senare har han stått emot såväl Daimbitar som Delicatofrestelser och istället fått en inplastad fralla av Kicki som ansvarar för fikat.

20.04: Andra halvlek startar och pappmuggen med kaffe får följa med ner på läktaren.

Vad sker i Elfsborgs omklädningsrum under en halvtidspaus?

– Först brukar tränarna snacka ihop sig separat en stund och låta oss spelare reflektera lite – ofta mellan lagdelarna. Jag som forward kanske undrar varför backlinjen inte kliver högre upp när vi pressar, och så får de berätta det. Det kan ju finnas anledningar som jag inte uppfattat. Sedan kommer tränarna och säger vad de tycker. Det är oftast smådetaljer, men det kan vara stora saker ibland. Det kan handla om att de noterat att vi får mycket tid med bollen på en specifik del av planen eller att vi nästan varje gång lyckas med en särskild sak och då kanske vi ska försöka göra det oftare i andra halvlek.

Kan Jimmy Thelin höja rösten?

– Absolut.

Förstår du att frågan ställs och att vissa som följer er kanske tvekar kring det?

– Ja, men jag kan lova att han brinner mycket mer inombords än vad folk tror. Vad han säger till oss efter en match gentemot vad han säger till media eller på presskonferenser är annorlunda. Han kan vara superbesviken både på laget och individer men han skulle aldrig stå och säga det i fel läge, och det har jag stor respekt för, jag tycker att det är en styrka.

Frick fortsätter:

– Jag har diskuterat det här med supportrar som när det går dåligt vill se mer känslor – och jag köper att man tänker så. Men det stärker inte laget intern om tränaren sågar någon i media. Ibland kan jag tycka att det nästan blir skådespeleri från vissa tränare; det ska vara gester, citat, gärna hetlevrat. Alla ska helst vara som Jürgen Klopp eller Antonio Conte. Men alla kan inte vara så och jag tror inte att Klopps framgång kommit tack vare hans matchaggressioner, utan för passionen han har när han bygger ett lag och dess identitet varje vecka under flera år.

20.10: Att Per Frick spelar med Elfsborg 2022 var långt ifrån givet inför säsongen. Kort innan Ryssland startade krig mot Ukraina var forwarden nära en övergång till FC Chimki, bekräftar han.

– Det var nära. Så här med facit i hand kan man bara konstatera att det var en jävla tur att det aldrig blev något. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det kunde bli krig så nära oss.

Hur nära inpå krigsstarten, 24 februari, var övergången aktuell?

– Någon vecka innan. Men det var vissa delar som strulade, klubben hade ett övergångsförbud som de påstod skulle hävas kort därpå och sånt där. Det blev inget, och det är jag glad för nu.

Hur tänker du kring kommande vinter – drömmer du om utlandet?

– Jag har bestämt mig för att jag inte ens ska fundera på sånt. I vintras tog det lite för mycket fokus från det jag bör fokusera på. Nu är jag sugen på att hitta riktigt bra form till nästa säsong i Elfsborg.

20.25: Alexander Bernhardsson får bollen från Sveinn Gudjohnsen, springer förbi två HIF-backar, håller sedan undan dessa och skjuter in både sitt och Elfsborgs andra mål för kvällen. 2–0.

– Fan vad kul för ”Berra”! Han är så snabb, så stark.

20.28: – Kolla, nu har Johan tröttnat på att försvara.

Per Frick pekar på lagkapten Larsson som löpt förbi spjutspetsen Gudjohnsen och i straffområdet vinkar för att få bollen.

– Ibland är han mest forward av alla i truppen, haha. Titta, nu har han parkerat på straffpunkten.

Högerback Larsson utgick från en betydligt mer offensiv position under ungdomsåren, och kom upp i A-laget som ytterforward. Per Frick, däremot, har alltid varit anfallare.

– Ja, tyvärr.

Tyvärr?

– Inte så att jag har haft något emot det, men att man som tioåring ska placeras där bara för att man är snabb och har lätt för att göra mål känns fel, när man tänker tillbaka på det. Jag tror att alla barn hade gynnats av att spela på alla positioner i de åldrarna. Jag hade säkert gjort det bra även som mittback. Då alltså, inte nu, haha.

Brinner du för den typen av frågor? Hur barn och unga ska formas i idrotten, hur elitakademier sprider sig allt längre ner i åldrarna, och liknande?

– Min känsla är att risken är att man tappar barn från idrotten väldigt tidigt. Men jag ska också vara tydlig med att jag inte vet exakt vad jag tror är bästa vägen att gå. Däremot måste fokus vara på att ha roligt. När jag var barn hemma i Kil vet jag killar som spelade ishockey i Färjestad och som inte fick spela Gothia cup-fotboll på sommaren för att de skulle ha fysträning med hockeylaget. Mitt i sommaren! I så ung ålder. Där tror jag bara att det är positivt att uppmuntra barn att hålla på med många idrotter – det gynnas alla av i längden.

20.34: ”Noah Söderberg, säg Noah Söderberg” sjungs av hemmaklacken när 21-åringen från Bredared byts ut och ersätts av allsvenske debutanten Timothy Ouma. Per Frick kan inte låta bli att sjunga med – trots att han sitter långt från Elfsborgsläktaren. Annat var det för några veckor sedan, då han hade problem med en vad och inte kunde spela mot Degerfors.

– Den matchen stod jag i Elfsborgsklacken. Det var kul. Sittplatsåskådarna i Borås är alldeles för tysta för min smak. Jag gillar att leva mig in i matcherna.

Han berättar om hur han var anledningen till att hans barn, tre och sex år gamla, blev rädda under sommarens 4–4-match mot Häcken.

– Det var för mycket som hände, mål på slutet, någon vass armbåge, jag levde mig in och skrek. Jag skrämde mina barn, och insåg väl att det kanske inte är jättesmart att sitta med familjen under vissa typer av matcher. Då passar det bättre att stå i klacken, för där kan man skrika hur mycket man vill och oavsett om det är mot domare, medspelare eller motståndare så ses det bara som något positivt.

20.36: – KÖR BARA! Per Frick halvställer sig upp när Ahmed Qasem avancerar med bollen på högerkanten. Att den nyinbytte 19-åringen får två Helsingborgsförsvarare mot sig spelar ingen roll – han dribblar sig förbi båda två, viker åt vänster och skjuter...

– Så ja! Jag sa ju det!

Samtidigt som Qasems skott touchar stolpen och fortsätter in i målet går Frick från halv- till helstående. Armarna flyger upp i luften och hade det inte varit för att undertecknad råkat stänga av kameran hade kvällens bästa Frickbild kunnat tas just där och då. Det blir istället ett mer samlat fotografi några sekunder senare, när kameran är påslagen igen och Frick med ett stort leende på läpparna applåderar lugnt och sansat.

3–0 – och var inte Helsingborg ett slaget lag innan så är det definitivt så nu.

20.41: Från Elfsborgsläktaren pikas gästande HIF-supportrar med sånger om superettan, med anledning av att den skånska klubben åker ur allsvenskan. HIF-fansen svarar med att sjunga ”Ni har sämre klack än Norrby” i riktning mot Guliganerna. Per Frick skrattar åt den grova skånska dialekten i ramsan:

– Nååby, vad är det?

20.45: Vid den här tiden, när matcher lider mot sitt slut, börjar BT:s spelarbetyg ta form.

Min kollega, Johan Rydén, står en sektion högre upp på läktaren och sätter betyg nu. Hur ser du som spelare på att bli betygsatt efter matcher?

– Jag bryr mig inte, jag kollar inte det. Ni är för dåliga, flinar Frick.

Men du har aldrig varit närmare pressläktaren än idag, så nu får du chansen: hur skulle du ha betygsatt dina lagkamrater idag?

– Oj... Mina forwardskonkurrenter får underkänt, förstås...

Frick skrattar till, försäkrar sedan att han bara skojar.

– Treor på alla förutom ”Berra”, han ska ha en fyra. Nåt sånt låter väl bra?

Samtidigt slår Niklas Hult en för hård passning mot Jeppe Okkels. Bollen rinner ut över kortlinjen.

– Sänk Hult till en tvåa.

20.51: Matchen är slut, Elfsborg vinner med 3–0. Två unga Elfsborgssupportrar kommer fram och ber om Fricks autograf. Efter att ha letat upp en penna som fäster på textil skriver han glatt sin namnteckning och tackar dem för att de kom till arenan.

Sedan tar han sikte på omklädningsrummet. Där ska segersången strax sjungas – och enligt Elfsborgstraditionen är det målvakten som drar igång den.

– Så har det varit så länge jag varit här. Kevin Stuhr Ellegaard skötte det fantastiskt bra under sina år, dit har Hákon (Valdimarsson) en bra bit kvar...