Talangen som försvann

– Jag kan inte riktigt minnas senast jag var i Borås, säger den förre detta SM-mästaren i brottning som har hunnit fylla 26 år.

För tio år sedan hade Ris en fantastisk säsong. Någon svensk motståndare rådde inte på Kinnabrottaren och när året var till ända stod han kvar som 2004 års BT-junior. Året efter var kanske ännu bättre då han stod som segrare i 73 av 80 matcher. Framgångarna fortsatte och SM-gulden blev fler.

2007 vände det. Först hettade det till mellan moderklubben Kinna och Ris. Bråket avslutades med att han började på en ny kula i Varberg. Det var början på slutet skulle det visa sig. Efter något år hördes ingenting från Ris framgångar på mattorna.

Nu sitter han i centrala Borås nyss hemkommen efter jobb som VVS-montör i Stockholm. Arbetet är inne i slutskedet men det innebär väldigt långa dagar och lite sömn. En brottningsmatta kan han inte minnas senast han stod på.

– Jag har inte tänkt på brottning på säkert ett år. Men mitt minne är extremt dåligt, försvarar han sig.

I dag har brottningen ingen som helst plats i Ris liv. Åren har passerat, kanske är det fyra år sedan sist. Livet nu består av två enkla komponenter berättar han:

– Jobba och sova. Sedan bor jag med tjejen och har två hundar.

Brytpunkten med brottningen kom strax efter gymnasiet när jobbet började ta mer och mer tid. Valet stod mellan att fortsätta att satsa mot VM-guldet han tidigt drömt om eller att trygga en inkomst.

– Brottningen leder inte till något mer, man fick se det som en hobby. Då var jobbet viktigare. Jag behövde något att luta mig tillbaka på.

Saknar du brottningen? – Jag saknar att träna och gemenskapen. Det var jävligt roligt. Men jag saknar inte en storsatsning eller att tävla.

Den egna framgången berodde inte på extrem träning. En vecka innehöll oftast tre pass. Framgångsreceptet enligt honom själv var hans fallenhet och att han blev rätt skolad i unga år. Att både systern Therese och brodern Mathias också tävlade i brottning var knappast någon nackdel då idrotten fick en stor plats hemmavid. Att det inte blev ett VM-guld, eller att han inte gav sig chansen att vinna grämer inte.

– Jag gjorde ett aktivt val att välja jobbet. Mitt val att sluta har jag aldrig ångrat. Jag gjorde mitt och det slutade där, säger Ris.

Sedan ett par år tillbaka bor han ”mitt ute i ingenstans”. Oftast är det jobb på traktamente måndag till torsdag någonstans i Sverige. Sedan åker han hem till villan, sambon och hundarna. Han beskriver sig som en ensamvarg som trivs allra bäst med fiskespöt i handen vid någon av de närliggande sjöarna.

– Så fort jag kan så åker jag och fiskar, framför allt gädda. Jag har börjat med flugfiske, det är riktigt kul.

Även om brottningen ligger utom synfältet i dag öppnar han upp för en återkomst.

– När jag väl börjar jobba på hemmaplan kan jag tänka mig att börja träna igen. Veteranträning kanske!

Vem som förtjänar årets BT-junior har han ingen åsikt om då han inte följer någon idrott numera. Alla priser från karriären ligger i en flyttlåda i uthuset. Men utdelningen av BT-junioren 2004 finns i tankarna.

– Det var på invigningen av Borås Arena. Det minns jag till och med, helt otroligt! Det var stort eftersom det var folket som röstade.