Vännerna från Ghana blev guldutmanare i Borås: ”Hjälper varandra”

Elfsborg har den här hösten tvingats peta två spelare ur varje matchtrupp eftersom de allsvenska reglerna tillåter att maximalt nio av tjugo spelare är utländska. Tre spelare som dock fått vara med – när de varit tillgängliga – och spelat viktiga men olika roller är lagets trio från Ghana. Emmanuel Boateng och Michael Baidoo är de två centrala mittfältarna som höjt sig under senhösten medan Jalal Abdullai är det 18-åriga stjärnskottet som stått för flera succéinhopp när lagmaskineriet i övrigt har kärvat.

Alla tre är övertygade om att de lyfts av att ha lagkamrater från samma land.

– Vi har mycket gemensamt och lever ett liknande liv här. Det är värdefullt att kunna dela sina erfarenheter och hjälpa varandra. Jag kände inte till Jalal när han kom hit, däremot laget han spelade för i Ghana. Det är samma om du ser på danskarna eller islänningarna i laget, ibland är det skönt att kunna prata sitt språk och ha liknande bakgrund, säger Michael Baidoo.

Han och Emmanuel Boateng kände varandra redan innan Baidoo anslöt till Elfsborg inför säsongen 2022.

– Jag visste att Michael var på väg till Elfsborg och tyckte att det kändes bra – dels för att det är en duktig spelare men också för att han är min vän. Vi spelade en vänskapsmatch mot varandra i Ghana antingen 2016 eller 2017, jag tror -17, och bra spelare känner igen varandra – så vi tog en bild tillsammans direkt efteråt och höll kontakten, säger Emmanuel Boateng.

Baidoo beskriver vikten av att ha Boateng i samma lag när han anlände till Borås – och båda har sedan i våras gjort vad de kan för att även Jalal Abdullai ska få en smidig väg in i det europeiska proffslivet.

– Det handlar om att han ska känna sig välkommen här. Det handlar både om taktiska fotbollsgrejer och hur andra saker fungerar, säger Boateng.

Abdullai själv uppskattar närvaron från de sex respektive åtta år äldre ghananerna.

– Att flytta utomlands är annorlunda, men de är mina vänner och har hjälpt mig mycket, säger han.

På landslagsnivå är ghanansk fotboll framgångsrik med tio pallplatser, varav fyra guld, i afrikanska mästerskapen. Laget har även tagit sig till fyra VM-slutspel sedan 2006 – och som längst till kvartsfinal 2010.

För den inhemska klubbfotbollen är verkligheten en annan.

– Vi har väldigt bra spelare i Ghana, massvis med talang. Men det är mycket som är annorlunda. Om vi tar Sverige som exempel är det lätt att komma med i en akademi och få spela, du har föräldrar som kör dig till träningar och hem igen, hjälper dig med material och som ser till att du mår okej. Så är det inte i Ghana. När jag var ung ville inte min pappa att jag skulle spela fotboll – han ville att jag skulle prioritera skolan helt. När jag väl kom in i en akademi gick det mycket lättare, då blev förutsättningarna bättre, säger Emmanuel Boateng.

Vad betyder den bakgrunden för dig idag?

– Jag tror att den hjälper mig. Hade allt gått enkelt längs vägen tror jag inte att jag hade haft mentaliteten att satsa ännu hårdare när något går emot, men jag har hela tiden haft med mig vad som krävs för att ta nästa steg.

För unga fotbollsspelare i Ghana är det i princip nödvändigt att komma utomlands för att kunna leva på fotbollen.

– Nivån på ligan i Ghana är bra, men det finns inte så mycket pengar. Jag vet några som spelar kvar där och som tjänar okej, men de är inte många. Kan man komma till Europa ger det ofta mycket mer, både ekonomiskt och utvecklingsmässigt. Allt är annorlunda här: fotbollen, coachningen, pengarna. Jag har utvecklats mycket både som spelare och som människa sedan jag kom till Skandinavien, säger Michael Baidoo.

Han lämnade ghananska Vision FC för danska Midtjylland 2018 och har sedan dess spelat i ytterligare en dansk klubb samt två norska, innan han alltså skrev på för Elfsborg i januari 2022.

När Elfsborg 3–0-besegrade AIK i oktober gjorde Baidoo två av målen – och på läktaren satt Ghanas förbundskapten Chris Hughton.

BT har varit i kontakt med Enoch Fiifi Forson som är reporter på Ghanas största fotbollssajt, Ghanasoccernet.com, och bett honom bedöma Baidoos chanser att nå A-landslaget.

– Man ska komma ihåg att det inte finns några garantier bara för att man gjort det bra i förbundskaptenens närvaro, han tar sig ofta tid för en bred bedömning och gör sina val baserat på flera olika faktorer. Samtidigt är det faktum att Hughton scoutat Baidoo på plats en indikation på att det finns en möjlighet – att han är intressant. Och att prestationen i just den matchen var så bra stärker förstås chanserna.

Forson menar att de ghananska spelarna i den svenska ligan ofta går under radarn i hemlandet.

– Man får förlita sig till internetkällor för att se resultat och statistik och det är först i mer kända ligor eller om spelaren når landslaget som folk här blir mer uppmärksammade på framgången. Samtidigt verkar just Michael Baidoo göra det så pass bra att det inte är orimligt att han kan bli mer och mer omskriven i Ghana.

Baidoo, Boateng och Abdullai säger alla att de trivs bra i Elfsborg men är också tydliga med att drömmen är att spela på högre nivå.

– Drömmen är att nå toppnivån, att få spela i en riktigt stor klubb och allra helst i Champions League – det vore stort. Ingen vet hur framtiden ser ut och jag har mitt fokus här, men jag vet att om jag fortsätter att jobba hårt, presterar och får vara frisk så kan allt hända, säger Michael Baidoo.