Al Capone - SKÅL
En helt fantastisk helg (igen). Börjar nästan bli bortskämd. Först var det angenäma Håkan och Christina som tog hand om oss i fredags med inte bara gästvänlighet utan också härlig mat och dryck. Dagen efter såg de till att vi fick lämpliga doser av såväl loppis (Frölundaborg) som kultur i form av museibesök. Erika niger, Alfred och jag bockar.
Resten av helgen gick i kräftans tecken. Gu´, vad trevligt det är med en liten kräftskiva. En massa fula kulörta grejor i tak och på väggar samt urfåniga mössor på skultarna. En sådan samling idioter som har trevligt tillsammans. Då hade såväl Julia som Malena och Mikael anslutit. Det åts kräftor som aldrig förr.
Men så här i efterhand fick jag mig nästan en liten chock. Vi brukar givetvis också skåla och skråla snapsvisor, men den här gången glömde vi min favoritsång om Al Capone - hur kunde det gå så? Och för den som inte känner den här snapsvisan är det bara att ta del av följande.
"För Al Capone, vi höjer hatten, ååååhhh vilken man. Han skjuter gärna, men mest om natten, åh-åh blixt och dunder vilka stunder i Chikagos glädjekvarter är han kungen, mördar, bränner, tömmer pungen. Ja, Al Capone, ja Al Capone - åhhh vilken man" - med det efterföljande SKÅL.
