Curlingföräldrar

Det här i rubriken använda uttrycket måste vara ganska så nytt. Ibland tror jag att jag också har hört begreppet curlinggenerationen och då är det väl dagens barn och ungdomar som åsyftas. Ett är jag dock säker på. När jag i Skåne växte upp på 50-talet så snackade ingen om curling, men måhända har Sverige som nation med åren blivit bättre i den med mina ögon sedda ganska märkliga sportgrenen. Hur som helst. Vad jag vill säga är nog att vi på alla tänkbara och även otänkbara sätt försöker stötta våra barn och ungdomar genom att bl.a. skjutsa dem hitan och ditan. Det synes väl bra, men å andra sidan förstår jag inte riktigt varför inte tillräckligt stora, dvs halvvuxna ungdomar, själva skulle kunna ta sig till olika aktiviteter. Det är ju närmast en paradox att träna en massa och samtidigt bli slött skjutsad därtill vanligast i bil från ena till andra aktiviteten. Det lär väl knappast befrämja bättre kondition eller större självständighet. Nej, jag tror inte på att skydda barn och ungdomar allt för mycket. Det senare är givetvis en högst subjektiv reflektion, men ändå. Varför skall vi inte låta våra ungdomar så successivt konfronteras med vad som verkligheten representerar. Ibland är den inte vad vi menar med vacker, men vad gör väl det. Vi befinner ju oss ändå inte i paradiset, varför vi snabbast möjligt bör vänjas oss vid hur vardagen ser ut. Och att förmedla den sanna bilden kan väl omöjligen vara fel. Det viktiga i sammanhanget är nog snarast att vi finns där då frågorna börjar ställas. För då - är jag övertygad om - behövs en vuxen persons erfarenhet. Och att känna sig behövd är kanske också vad en "grown-up" då och då behöver uppleva.